Aftonbladet – 14 augusti 1858, sida 2

En. Herrans tjenare bör väcka och leda, men icke locka, icke truga sin tjenst på någon; han får icke ens.. erbjuda sakramentet åt någon, som icke :emottager: det med den föreställning och den tro, som vår ritual föreskrifver., Jag ser saken alldeles på samma sätt, sade: den sjuke. Jag. måste derföre afstå från något, som för mången värit och är en tröstens källa. Men fastän jag icke får begagna inig af herr pastorns tjenstenit, önskar jag dock, då vi nu åtskiljas, få bibehålla herr pastorns aktning och välvilja. En. prestman märker ganska: lätt, att äfven ärvid var ganska svårt att något yttra: Jag tänkte mig noga före och sade sedan: Välvilja not alla är hvarje .menniskas pligt och isynnerhet. prestens. Hvad åter beträffar aktninzen; som stödjer sig derpå, att man gillar kacaktereri, så tillkommer det ej personer, som i religiöst hänseende tänka olika attinlåta sig i bedömandet af hvarandras inre och innersta. Men i yttre måtto, efter. de menskliga fordringar samhället gör på sina medborgare, i det itt en skilnad göres mellan den redlige och oredlige, den duglige och oduglige, den välgörande och den för medmenniskors nödstäldhet kallbjertade, så kan jag, nemligen från denna rentmenskliga synpunkt, så väl i betraktande af herr patronens vandel och gerdingar, för så vidt dessa äro mig bekanta, som denna öppna, frimodiga och 1 visstafseende alldeles icke hedniska : trosbekännelse, visserligen icke annat än tillerkänna herr patronen en hög grad af aktningsvärdhet. Gick jag i detta yttrande; mina hedervärde embetsbröder , längre i blidhet och saktniod, än jag borde ? Komministern teg och kastade en frågande blick på den unge adjunkten, som med hög öch fast röst yttrade: Visserligen ieke.x Kyrkoherden återtog: Den sjuke nickade och gjorde en rörelse med: handen, för att beteckna sin belåtenhet ock tacksamhet. Dåjag märkte, att hans krafter voro uttömdå, fann jag att jag borde aflägsna mig. Jag: tryckte hans hand och yttrade: Jag aflägsnar mig nu, för