Aftonbladet – 13 augusti 1858, sida 3

nn af döttrarne, den tredje och yngsta, som vid mitt inträde satt vid faderns säng, lemnade genast rummet, Den sjuke, som urskilde stegen af en främmande, vände sitt hufvud mot mig och betraktade mig med en klar och stadig; något frågande blick. Derpå räckte han mig handen: och -änvisade mig en sittplats invid sin Säng. , Välkommen, herr -pastor! sade han; hjerts ligen . välkommen! Jag förmodar emelertid, att herr pastorn icke så helt och hållet af sig sjelf gör mig detta besök. Detta utlåtande innebar en så tydlig fråga, att jag ioke kunde undgå att besvara den, och då äfven det mest välmenande bedrägeri alltid förekommit mig ega en viss slägtskap med jesuitismen, så svarade jag oförbehåll-samt, att jag blifvit af familjen underrättad: om hans sjukdomstillstånd, och att man förmodat, det han kände ett behof att ombesörja sin -själs högsta . angelägenhet. Det berodde dock af honom sjelf, om han det nu ville eller icke; men .en så vacker uppfordran till jen. så vigtig. andelig tjenstförrättning, som den jag fått emottaga, hade jag icke kunnat eller bort åsidosätta. Med en varm blick och en förnyad hand-tryckning svarade han, att han häri igenkände den ömma kärlek, med hvilken han: städse varit: omfattad af de sina, att samtak af religiös natur alltid legat honom om hjertat, och att han äfven hölle de sina räkning för den grannlaga aktning för hans tycke de visat i valet af den prestman, som han r.u hade framför sig. Jag nämner äfven detta, icke af mensklig fåfänga, utan för att icke afstyråpa något af den del af samtalet med patronen, som sprider ljus öfver mannens karakter. öv ; Å (Forts. följer.)