Aftonbladet – 13 augusti 1858, sida 3

hufvudsakligen allt jag då visste eller sedermera fått veta om mannen. En dag, det var på eftermiddagen, fick jag ett bud-från patronens fruntimmer, — så yttrade. sig -budet — med begäran att. jag måtte komma såsom själasörjare till patronen, som tycktes ligga på sitt yttersta. Jag frågade,. om. budet ej tilläfventyrs giek miste, om det ej borde hos kyrkoherden anmäla den döendes önskan. Men budet svarade, att frun uttryckligen nämnt mit namn; och då jag hörde detta, lofvade jag att komma. När jag infann mig, emottogs jag i förmaket af frun och tvenne döttrar. Den förra yttrade, att det varit hon och döttrarne, som anhållit. om besöket för den sjukes räkning, icke :han sjelf, som ej ansåge sjukdomen så allvarlig . som de fruktade den vara. Emellertid önskade de; att jag ville inför den sjuke förebära någon annan anledning till mitt besök än den verkliga, men, då jag funne honom på sjuksängen, deraf taga mig anledning att inkomma på talet om menskliga lifvets osäkerhet och dödsminutens ovisshet och en from kristens. skyldighet att alltid vara betänkt på sin hädanfärd och, då hotande skif. ten inträda, icke försumma att i tid begagna nådemedlen; Jag kände mig öfverraskad och besvärad af hvad frun yttrade, och jag sade dertill ingenting, emedan jag sannerligen icke rätt visste hvad jag borde säga. Sedan jag något besinnat mig, beslöt jag att undvika förställningens omsvVep, såsom någonting mindre hederligt och värdigt, och förklarade, utan att redogöra för min föresats, att jag genast ville besöka den sjuke, och jag tillät mig intet annat afsteg från den raka vägen än. att jag tills vidare qvarlemnade kommunionstygeti i rummet utanför den sjukes sängkammare, i Den sjuke fann jag matt och blek, och, en