Aftonbladet – 12 augusti 1858, sida 3

tan att något yttra, och tryckte hvarandras vänder, liksom, till -bekräftelse . på, att. vi äinkte fullkomligt lika rörande ett ämne, varom vi icke samtalat på många år, och tt vi funnit rätta uttrycket för denna geensamma öfvertygelse i den förträfflige preikantens ord. Efter: -predikan infunno vi 0ss i, prestgårlen. Vi emottogos der af kyrkoherden, hvilken vi båda förut kände, och af hans hyggliga familj, för hvilken jag nu för första gången blef förestäld, hans goda fru, en landtligt enkel matrona, en son, som var militär, och tvenne giftasvuxna döttrar, anspråkslösa och något blyga; derjemte fanns det en och annan inbjuden sockenbo och komministern i srannförsamlingen. Om middagen och konversationen deruner är ingenting anmärkningsvärdt att anföra. 5å snart vi uppstigit från bordet, uppmanade oss prosten att vara honom följaktige upp;på vinden, der hån: hade sin arbetskammare med rillhörande bibliotek. Han, såsom mången sammal prestman, var en väldig. tobaksrösare; allå föremål i rummet voro inbyrda af rök, allt i den tafla,. som rummet företedde, var grått i grått, ända. till de ursprungligen avita gardinerna, hvilka icke fingo utbytas not andra och sällan tvättas, försäkrade förlägen och ursäktande den välvilliga värdinvan, då vi af kyrkoherden anmodades att gå ipp i hans rum. Pipsämlingen var också äldig, bestående af hufvuden och skaft af slika ämnen ock storlekar, från minsta till största kaliber. Kyrkoherdens favoritpipa bestod af.ett hufvud af masur, mycket. stort, undtom prydt med ett utskuret jagtstycke, och ned detta hufvud sammanhängde ett ganska sort, tjockt och. böjligt skaft. Denna. pipa tog värden genast för sin egen räkning, utan att utbjuda den åt någon annan, i det han