Aftonbladet – 12 augusti 1858, sida 3

Nej,. åh nej!, svarade, han. med lika lågröst; ;hon har icke synnerligen starkt. minnes: ehuru inte förståndet hindrar detv, tillade han med em satirisk, men icke, just elak. miner; ;Hur. mår ni, kära mor. Annika2 frågade kyrkoherden. k ; Joy Gud vare lofvad svarade gumman sträft men böfligt, efter . omständigheterna, älderdomsbräckligheten. menar jag... Och i det. hop; kastade på. kyrkoherdens. för henne alldeles: obekanta främmande; nemligen.opå: atronen och mig, en blick, som lika Mycket betecknäde högdragen öfverlägsenhet söm dvinlig nyfikenhet, tillade hon: Men krop. pen, må vara. så skröplig som helst, blott själen: är. helbregda. Kyrkoherden svarade: Visserligen hoppas och tror jag, att-det med själen hos er för: håller sig såsom ni säger, men. hvilket säkert stöd eger nl. för er öfvertygelse derom 2n Hvilket: säkert stöd? upprepade gumman: och gjorde stora ögon, i: det hon sköt. bibeln upp på bordet och fick en viss: spänstighet i kröpen, som visade att ingen SIST lig ännn inträdt, — hvilket säkert stöd? frågade kyrkoherdens. Jag, har. det stödet inom; migs det är andans vittnesbörd; jag vet så mycket: säkfare, att min själ är helbregda, som Jag känner timman och stunden, då jäg hlef uppväckt ur min syndadvala. Det skedde den: tjugonde. Mars, strax på eftermiddagen, för . två år sedan. såsom-i. våras. (Forts) roebanan era