Aftonbladet – 12 augusti 1858, sida 2

medkristne! I hafven, såsom jag tror, haft tillräcklig tid att erfara, att denne snickare icke har något att lära eder; ty hvad han tillägger utöfver hvad I hvarje söndag hafven tillfälle att lära i Guds hus, det har han icke sjelf rätt begripit; det är derföre oriktigt och förvändt, Att han icke har något att lära eder, derför klandrar jag honom icke, ty det kommer: af brist. på kunskap, hvilken han icke haft tid och tillfälle att sig förvärfva. och tillika, såsom jag tyckt, af förståndssvaghet, för hvilken han icke bär någon skuld; men att Han, oaktadt han är sådan som ban är, hyser det högmodet, att han uppträder såsom lärare i församlingen och förklenar och fördömer dem, som verkligen äro lärare med förmåga och värdighet, med inre och yttre kallelse, derför klandrar jag honom, ty det är icke den Helige Anda, utan högmodets anda, hvarifrån sådana ingifvelser komma, och derföre har jag nu tillåtit mig, honom till tilträttavisning och oss alla till varning, att näpsa honom med. denna stränga omtuktelse. Den unge presten gjorde sin afskedshelsning till de församlade för att aflägsna sig, men han medhann det ej, förrän snickaren påtagit sin rock, gripit sin hatt och utgått. förargad, förvirrad, tillintetgjord och doft och otydligt mumlande något om ungdom och högmod och brist på andelig erfarenhet. Vi utgingo strax derefter, och. då vi återkommit till förstuguqvisten, der kommizistern satt qvar, hviskade han mig i örat: Å: det ej någonting ovanligt hos den unge prestmannen? Jag har hört de ord, dem han talade. Hvilken värma, kraft och värdighet: Avad snickaren angår, är det icke omöjligt tt han återkommer först sent i afton, och upprymd i dålig bemärkelse. Ez Allmogen aflägsnade sig långsamt, i små