enskommelse, derjemte för en och annan sockenbos räkning: Såsom jag nämde; utgingo vi; patronen och jag, på gården, för att med restantiernå af en mjuk smörgås, hvars kärnfriska smak förhöjdes genom beläggningen af äkta god hemgjord sötmjölksost, till en kort glömska förpassa den kolrenade smörbordslikören. Vi nedsatte oss på en af bänkarne å förstuguqvisten. Det väckte vår uppmärksamhet, att vi från den omnämda större sidobygnaden hörde en stark sång, en sång ur psalmboken. Det var en både väldig och ren stämma, och sånen som börjats, medan vi ännu. voro inne, ortfor nära nog en fjerdedels timma innan den upphörde, Dörren till snickareverkstaden öppnades, och derifrån utträdde och stannade på trappan en person, som hvarken syntes vara herre eller bönde, men liknade bådadera; han hade gråa underkläder och en lång svart väst, han var utan hätt och något flintskallig, händerna i byxfickorna och skarpa, stirrande blickar. Vid anblicken: af. denne -besynnerlige man afbröto vi vårt samtal och utbytte ögonkast, som tillkännägåfvo en ömsesidig öfverraskning, och den okände å sinsida betraktade oss några ögonblick under tystnad. Derefter yttrade Han med en stärk och befallånde stämma: Hvilka spisa..der med betäckta hufvuden? Detta tilltal ökade vår förvåning; vi sågo frågande på hvarandra, utan att likväl yttra något, hvarefter han med en ännu högre röst ytträde: Hören I hvad jag säger ? Hvilka ären I, som sitten der och spisen med battarne på? Vid detta förnyade tillrop :sågovi åter på hvarandra, och då vi ömsesidigt märkte, att vi begge två funno detta uppträde ej mindre löjligt än besynnerligt; förmådde vi ingendera undertrycka utbrottet af ettlifigt och högljudt skratt. Härvid sammandrog den okände mannen sina ögonbryn och, i skjortärmarne såsom han var, nedträdde han, med korslagda ar mår, gravitetiskt utför sin trappa och färmade sig långsamt till den plats, der vi sutto, tydligen i afsigt att på ett eller annat sätt, men förmodligen icke på något handgripligt, göra med: oss processen kort, då just i det af