LANDTPRESTERNA. Fragment af en inländsk sommarresa. SN Följande blad ur min: resportfölj kunna betraktas såsom ett litet helt för sig, en fristående episod, den jag gifvit ofvanstående titel och den jag indelar i Kapitel, af hvilka jag kallar det första: Sniokaren. Det var söndagsförmiddagen, och gudstjensten i landskyrkan led mot slutet. Kyrkoherden sjelf; som var en rask medelålders man och icke hade någon adjunkt, hade sjelf predikat, och komministern förrättade altartjensten. Sockenpatronen, som bevistade gudstjensten, medhade i sitt sällskap en resande vän från annan landsort, och denne vän var jag, som i egenskap af den förres följeslagare också hade blifvit, såsom patronen, före gudstjenstens början af komministern inbjuden till middagsmåltid. Dennes boställe var beläget en knapp fjerdingsväg från kyrkan och som vädret var särdeles vackert och vägen till komministergården gick igenom en temligen djup och sval skog, så föreslog patronen att låta kusken återvända till herrgården och sedan på qvällen med vagnen till hemtning infinna sig i komministergården, dit vi för att sträcka ut benen kunde vandra till fots; hvilket förslag jag med glädje antog, hvarföre vi ej qvarstannade i kyrkan till gudstjenstens slut, utan begåfvo oss derifrån si pass tidigt, att komministern, som åkte, efter vår uträkning skulle kunna vara i hemmet ungefär samtidigt med oss. Men det gick ej alldeles efter vår uträkning. En ovanligt stor kommunion i kyrkan fördröjde en god stund pastorns återkomst. Patronen, som var känd: i huset, förestälde mig för den lilla hemmavarande familjen, som bestod af komministerns mor och tvenne hans systrar. Dessa landtliga och okonstladt fö fria fruntimmer, som märkte att tiden led allt närmare middagen, och kände sig något för