Aftonbladet – 10 augusti 1858, sida 3

na storkägget. Begge äggen blefvo utkläckta på samma gång. Men knappt hade storkhanen. sett den för honom så märkvärdiga ankungen krypa fram, så placerade han sig midt emot sin äkta hälft, och-de började nu ett långt, ihålligt, högröstadt; snattrande samtal. Derpå flög hanen bort, men återkom efter någon stund i sällskap med tio andra storkar, hvilka, under ett oupphörligt snattrande, med sina långa näbbar obarmhertigt hackade löst på den stackars honan (som de förmodligen trodde sjelf hafva värpt det fatala ägget) tills hon slutligen neddignade död. De främmande storkarne försvunno nu, och endast familjefadern stannåde qvar för att uppfostra såväl sitt eget som sitt adoptivbarn. Båda ungarne äro friska och krya. i — Louis Napoleon misstänkt.. Från Paris berättas, att den berömde målaren Horace Vernet en dag blifvit arresterad och instäld för polisen. Anklagelsen innehöll, att mr Vernet vtillåtit sig att tilltala kejsaren på gatan., — Det var tvärtom han, som tillät sig att tilltala mig, svarade den vredgade konstnären. Då han några dagar derefter mötte kejsaren. som stannade, bad han att hans kejserliga majestät icke vidare skulle kompromettera honom., — En brefskrifvare till Norra Calmar Läns Tidning berättar följande komiska qui pro quo: I Göteborg hörde jag berättas om ett löjligt misstag, hvilket såsom ganska målande för utländningarnes, synnerligen fransmannens geografiska kunskap om Skandinavien, torde förtjena att anföras. De tvenne franska officerarne, herrar de Brincourt och de Geslin, hvilka bevistat Axevallamötet, skulle dessförinnan, så var det ämnadt, göra ett besök uti Kristiania, En vacker dag kommer en telegrafdepesch till Stockholm från borgmästaren i Kristinehamn, så säges det, med förfrågan hvad han skulle göra med tvenne franska officerare, hvilka påstodo sig blifvit dit inbjudne. De hade nemligen förvexlat Kristinvehamn i Vermland och Kristiania, hufvudstaden i Norge! Detta påminner om fransmannen; som, då han kom till Rhenfloden, frågade om namnet på den samma och, då det uppgafs, tillade: Ah! kallar ni den för Rhen? Semma hos oss heter den Seinen.,