älskade jag dig ;på-dennasolyckliga dag, och. så älskar jag..digi-alltjemtl f Det gläder mig att höra, detta,;iade hom, talande hastigt, såsom skyndande: attvaflägsna. ett plågsamt ämne. Himlen endast tet Hvilka. dagar och nätter jag först genomlefde, ty mitt lif hade blifvit införlifvadtmedditt; Frank, och: det; var förfärligt att åter:skilja.dem. Jag trodde:först-att.jag icke;skulle kunna lefvå; detta är förmodligen hvad alla. tro; när de först träffas af ett mycket tungt slag. Men styrka blef mig gifven, och småningom frid. Vi synas som tvenne: färglösa skuggor i en. tyst verld, Frank, och vi hafva endast att un-derkasta, oss Guds behag ochhoppas att åt-minstone ; på ;-andra sidan; grafven detta stora missförstånd må rättas, Pro: mig emellertid, Frank, att jag är lycklig att vara med dig,, lycklig i tanken att lefva under samma: tak. som du, och att ingenting skall skilja oss. åt, förr än en af oss dör. Jag öppnade. min famn, och ännu en gång slöt hon: sig frivilligttill mitt hjexta, än en gång lindade hon sina armar omkremgmin hals, än en gång lutade Hon sitt hufvud emot min axel, och hennes läppar. mötte mina, icke såsom for-. dom, men dock vänligt och ömt. Frysitnen Vi äro äldre och förståndigare. än vi Varit, gode Frank, och allvarsammare äfvenn, tillade hon -med. sitt svaga, ljufva leende. -Eikväl hvem vet? Kanske har dock icke all kärlek. öfvergifvit oss. ännu. sa Nr Och så slutade åetta kapitel af vår-lef nåd, Vi hafva aldrig vidrört ämnet sedan, Yen jag har föp åratal väntat med undergifve:ahet, och samma stilla klarhet lyser -alltjönt i Alices Jgon, samma djupa; vemodsfulla, toner enom-tränga mitt hjerta då jag hör henne tala eller: sjungas. En engel. kunde svårligen vara mera mild och tålmodig än. hon, som fordom var så häftig och full af eld. Jag vet:att hon den tiden -var öfverdrifven, fordraide, häftig och passionerad, och min trögare nätur hölls ultid i en spänning för att följa henne i hennes. öga flygt;-men hvilken strålande, lycklig och: lad varelse hon var! SSR rr Det skulle blifvit annorlunda, om ej för mim kull. OQO! I, som läsen denna lilla berättelse, såminnen eder i tid huru litet ett kärleksfullt rd och en öm blick kosta, och huru mycket, tycket de förmå verka; påminnen eder, att let är ingen oförrätt så djup, sora den hyilen tillfogas ett älskande hjerta.