underrättade mig, att hon på mofgönen skulle öra öfverresan till Dover. Jag skyndade till Jover för att möta henne. Värt aflägsnande från hvarandra hade gått mig djupt till hjertat: Hon hade eh gång älskat mig. Hön skulle älska mig igen! Jag såg blek-och förstörd ut. Jag tog ett bäd; och klädde mig Ornsorgsföllt efter min hastiga resa, Då jag kastäde min, sista granskande blick i. spegeln, kom uppassaren och sade mig, att de anländt, oc . .Jag följde. honom, mera upprörd än jag någonsin förut. varit... Warrener fattade .mina händer, så snärt jag visade mig i dörren, och mrs Warrener — Gud löne den fromma själen — brast 1 gråt, Ah, min bäste Frank, jag är så glad att återse dig, och vi hafva fört hem din Alice så frisk I detsamma inträdde hon; en liten hund af KingCharles ras fjeskade ;omkring. Hennes fötter. Jag emottog henne genast i mina armar, men icke förr än hon kysste mig, märkte jag huru blek och kall hon var, — Alice, ör du sjuk 2 frågäde jag, hållande henne ifrån mig for att kunna betrakta henne nogare. ER . Hennes ögon mötte mina, men deras fordna strålar. funnos, icke mer, ? i Inte det minsta sjuk, Frankb, sade hon saktmodigt, men jag hade icke sett dig på nio. månader, och din åsyn uppskakade mig någoöt. kd SRRSTO itt hems glada engel hade flytt, och jag kunde endast sörja öfver att aldrig mer få återse dess unga, ljufva bild. . Detta var en annan Alice, Jag hade dödåt min egen Alice, och, ingenting kunde återupplifva henne. Hela dagarne gick jag som i en dröm, En morgon, då jag satt vid min ensliga frukost; y Alifö tog numera. detta mål i sitt eget rum, kom. det bittra medvetandet af-oförrätt och välförtjent lidande öfyer mig så mäktigt, ut jag ge upp fill henne; År du sysselsatto, sade jag, då hon nedade sin penna och såg sig om. Icke för mycket sysselsatt att tala med lig, svarade hon, Alice, huru länge skola vi föra detta lef1adssätt In Hon skiftade färg, Hvilket lefnadssätt, Frank 2. Det vi nu föra. Detta är icke så kärleksullt och lyckligt som vår fordna samman