Ja.n Hon satte fragmenterna tillhopa och såg på mig. Den kan lagas; men händelsen kommer att lemna sitt märke, likt alla andra. Ah, Francis, tillade hon, nedkastande sig i min stol, och förande min hand till sina läppar, hvarföre pröfvår du mig så? Älskar du mig verkligen ?, . Alicen, sade jag otåligt, jag ber dig, stig upp, du uttröttår mig. ö Hon uppsteg, mycket blek. . Jag vill gå då. Men besvara först min fråga, Älskar du mig verkligen, Francis? Jag erfor endast harm och envishet i mitt jerta; ingenting annat, Hotade bon mig? Älskade du mig när vi gifte oss. Franeis? Det gjorde jag, men — Men du älskar mig icke nu? ; Efter du vill höra det, så — Fortfar I ; Jag älskar dig icke så som du menar det.n Det blef en dödstystnad i rummet, då dessa ljugande ord gått öfver mina läppar, och hon blef så hvit och gaf mig en så ångestfull blick, att jag ångrade min grymhet och glömde min harm. ; Jag menade icke hvad. jag sade, Alice, utropade jag. Du ser blek och lidande ut. Tro mig, jag endast skämtade. ale Jag kan bära det, Francis. Det finhs ingenting i verlden man ej kan uthärda — på ett eller annat sätt. Hon vände sig ifrån mig ochlemnade rummet sakta och sorgset. Solen gick i möln i detsamma, och endast en matt, blek dager inträngde genom fönstret. Denna ljusvexling införlifvades så med hennes sorg i mitt minne, att jag intill denna dag aldrig kan se de gyllene strålarna komma och gå, utan att erfara samma skarpa, dolklika stygn, som jag kände då, när dörren tillslöts efter henne, . Alice blef svagare och slutligen verkligt sjuk. En restur till :Kontinenten förordades ifrigt af läkarne såsom det bästa läkemedlet. Det var omöjligt för mig. att fara; men en Fa af våra vänner, mr och mrs Warrener med en ung dotter, skulle resa till Italien på sex månader, och det uppgjordes så, att Alice skulle åtfölja dem. Destannade borta nio månader i stället för sex. Slutligen återvände hon. Jag hemkom en afton, temligen trött. och fann ett bref som