Aftonbladet – 7 augusti 1858, sida 2

dande ugn och förbiseende, att medan lyckar återgaf henne barndomens oskuldsfulla glädtighet, så låg hennes allvarliga och djupt vunna erfarenhet helt nära den blixtrande ytan af hennes lfliga väsende. Om hon för en tid hade frarmtrollat mig ur mitt allvarsamma; sjelf, så beslöt jag att ej framtrollas mer. Jag egnade mig åter af själ och hjerta åt mina göromål och satt flera timmar grubblande öfver mina lagfrågor, utan att tala med henne. -Likväl beklagade hon sig icke, Så länge hon var säker att jag älskade henne, var hön nöjd, tog upp sin egen penna igen och, fortsatte det verk vårt giftermål hade afbrutit. Hennes skrifbord var i min studerkammare, vid ett fönster midt emot mitt; ibland märkte jag att hennes pennas hastiga rörelse upphörde, och när jag såg upp, fann jag hennes blickar fästade på mig. under det ett gladt och ljuft leende lekte på hennes läppar. En dag fann mig denna blick i ett öfverdrifvet dåligt lynne. Medvetandet af hennes kärlek nästan plågade mig, och jag sade retligt: Det är icke ett godt sätt, Alice, att betrakta någon på det der viset. Ilon bortlade pennan, endast glad att få en anledning att tala med mig, och kom och lutade sig öfver min stol. Och hvarföre, i fall jag älskar någon? Detta: var en dålig början på den lexa jag ämnade gifva henne, och jag bläddrade tyst i mina papper. s Besvärar jag dig, Francis?x Icke särdeles. Hennes lätta hand lekte med mitt hår, och hennes andedrägt smekte min kind. Jag kände min visdom vackla, och försökte upprätta min värdighet genom ökad köld i mitt sätt att vara. 3 En kyss, sade hon, en kyss, och jag skall gå bort. : Hvilket oförnuft, Alice! Hvad tidihar jag att tänka på kyssar nu? Hon stod upp och såg mig i ansigtet. Retar jag dig, Francis?