Aftonbladet – 7 augusti 1858, sida 2

på ömhet. Jag är skapad för ömhet, Frank; och du, ehuru du älskar, är icke en kärleksfull, tillgifven man. Du skulle önska mig på botten af Röda Hafvet, innan vi hade varit gifta en månad; och emedan du icke kunde skaffa mig dit, så skulle du fördjupa dig sjelf i verksamhet, och jag. skulle kasta mig in i nöjen för att krossa mitt hjerta... Jag vet det så väl, som om jag just nu hade sett allt inför mina egna ögon. : Hon såg på mig, och hela hennes rika natur och varma qvinnobjerta lågo i derma blick. Den uttalade kärlek, hänförelse och djup, djup ömhet — och allt detta för mig. Någonting, som jag aldrig förut hade erfarit, genomströmmade i detta. ögonblick mitthjerta — någonting, som kom den tillgifvenhet, jag erfarit under de senaste timmarne, att synas mig kall och död, i jemförelse till dess nuvarande glödande värma. I ögonblicket omslöt jag henne med mina armar och höll henne tryckt nära intill mitt hjerta. Alice! Om någonsin en man älskade en qvinna med hela sitt hjerta, all sin själ, till galenskap och dårskap, om du vill, men alltid sant och uppriktigt, så älskar jag dig. Men skall det fortfara? Ack, Frank, skall det då fortfara? Jag böjde mig ned och tryckte mitt svar på hennes läppar i en lång, innerlig kyss. Du blir min maka, Ålice? ä Hon lutade sitt ticka hufvud emot min arm och lade åter sin hand i min, Menar du detta såsom ett svar? Får jag behålla denna hand, älskade Alice, och kalla den min?, : Om du vill, Francis. Det var första gången hon någonsin kallade. mig med detta namn, och hon gaf mig intet annat intill dess hon upphörde att älska mig. Det ljuder ljuft för mitt minne — och så skall det ljuda till min dödsdag. Vi gifte oss icke långt derefter, och under sex månader lefde vi i sjunde himmelen. När jag besinnar att, om icke för min skull,