Aftonbladet – 6 augusti 1858, sida 3

SEB ULLOFrandtcL al DCSIULER den 121 och 4o febr. samma år; 3) att bemyndiga utskötten att mottaga och pröfya dessa meddelanden från Danmarks sida; I samt 4) anmoda nämde fullmäktige att bringa detta I församlingens beslut till Danmarks kännedom. Frankrike i sedligt och socialt hänseende. I Några betraktelser af Aftonbladets korrespondent i Paris. I : Det första kejsardömet. Aro vi bättre eller sämre än våra fäder? Gå vi framåt, eller gå vi tillbaka? Man framkastar i våra dagar ganska ofta dessa frågor, som synas gifva anledning till ganska allvarsamma betraktelser. En af våra journalister har nyligen för sig uppstält dem och trott sig kunna på dem afgifva ett för oss gynsamtsvar. Enligt hans åsigt gå vi framåt i sedlighet, såväl i det enskilta Difvet som i det. offentliga, likasom i afseende på jemlikhet och frihet; Men enhvar inser, att ämnet är omfattande, djupt; inveckladt, och att det skulle behöfvås volymer, jag vill icke säga för att fullständigt utreda, men endast för att belysa detsamma, emedan man för dess bedömande skulle nödgas tagai öfvervägande och med hvarandra jemföra alla forntidens och samtidens förhållanden. Allt hvad er person med begränsad förmåga, kraft och tid kan åstadkomma är att anteckna några at dessa otaliga förhållanden, och det är denna anspråkslösa uppgift jag för mig uppställer. då jag vill söka att utur åtskilliga sociala och moraliska synpunkter jemföra våra dagar med de närmast förflutna, d. v. s. med. kejsaredömets, restaurationens och julidynastiens, och dervid jag, att börja med, innan jag går att: karakterisera sjelfva grunden, först vill söke teckna ytan, d. v. s. sätt, klädedrägt, språk och vanor under de olika tidskiftena. Enär emellertid den, som vill göra moraliska iakttagelser, icke mera än någon annan har privilegium på allestädesnärvarelse, och då han, på samma gång han bör skåda omkring sig så mycket som möjligt, likväl måste :taga plats någonstädes, vill jag placera mig i Paris, såsom den centralpunkt, der den franska nationaliteten bjertast och i sin största allmännelighet afspeglar sig. Jag vill vara helt kort i afseende på kejsaredömet. Jag har sett dess sista dagar, men jag var då alltför ung för att bedöma det. Jag har likväl bibehållit det intryck från denna tid, att de stores hållning var stel och att medelklassen var anspråkslösare i sitt sätt än småfolket. Med undantag af några personer. dem vetenskapen hade lyftat till höga värdigheter och hvilka förblifvit okonstlade, anspråkslösa, rättframma män, hade kejsaredömets store och mäktige i allmänhet i sin hållning en osmaklig högdragenhet. Hela deras uppträdande var teatraliskt. I sitt tal affekterade somliga det ståtliga och majestätiska, andra åter det tvära samt korta och bestämda hos herrskaren. Af det sätt, hvarpå de voro högdragna, gissade man att de kunde vara lumpna. Bland dem funnos beundransvärda karakterer, men, efter kompetenta . domares utsago, långt färre stora förmågor än man i allmänhet antagit. Vissa kejserliga storheter, som gingo och gälde för snillen af första ordningen, kunde med nöd räknas till den tredje eller fjerde. Mr Lain, hvars namn är historiskt förenadt med de sista strålarne af den kejserliga storhetens glans, yttrade ofta: Jag har aldrig varit bättre i tillfälle att uppskatta kejsarens snille, än då jag såg de män af hvilka han betjenade sig. Kortligen, alla dessa barn af revolutionen och kriget, hvilka af den man, som hade kufvat den förra och lössläppt det senare, blifvit fångade medelst baron-, grefve-, hertig-, fursteeller konungatitlar, och bland hvilka många på ett skrytsamt sätt buro dessa titlar, voro ingalunda uti salongerna hvad man kallar älskvärda, snillrika personer. För öfrigt kunde de der icke gifva fritt lopp hvarken åt sitt snilles eller sitt hjertas ingifvelser, enär den herre, som de tjenade, egde eller vari stånd att förskaffa sig kännedom om allt. Ett djerft och fritt yttrande kunde : vågas endast i lägret, der, huru grofkornig formen än understundom kunde vara, krigareärans solidaritet: alltid gaf det en prägel af tillgifvenhet, af smicker för kejaren. : Det är klart för öfrigt, att man under detta I tidskifte var alltför mycket benägen att egna sin hyllning åt styrkan, för att man skulle fästa särdeles afseende på belefvenhet och behag; och emellertid är det icke mer än rättvist att .medgifva, det man äfven under de kejserliga personligheternas galonerade rockar igenkände le chevalier frangais. Isynnerhet sträfvade dessa nybakade aristokrater att uti sitt beteende mot damerna efterlikna de gamla J. aristokraterna. Det var icke sällsynt att senatörn, eller hertigen, eller fursten, eller till och med marskalken vid inträdet i en salong tryckte en vördnadsfull kyss på värdinnans hand och beledsagade denna ömma debut med någon artighet i afseende på den kyssta handen eller i afseende på den skönhet för öfrigt, hvaraf denna hand utgjorde en del; men I i sättet att ådagalägga denna ridderlighet saknades hos de flesta denna naturlighet och enkelhet, som det ärftliga och från far till son fortplantade bruket att på detta sätt nalkas slägtets skönare hälft gaf åt de gamla seigneurerna. Uti salongerna isolerade sig mänFÖR INET TORN SORPES SYNAR Ort sö nea MS KS 1 tg OR ERA IAS SS