MM mmm — Jag var, som jag redan sagt, en allvarsam, stadgad lagkarl, lutande emot den aktningsvärda medelåldern, och ett eller annat grått hår hade redan visat sig i mina svarta lockar. Jag hade, likt andra män, haft mina dröms mar och illusioner, och min lifliga; varma, högsinnade ungdom hade förgått med dem. Men -en sak hade: jag icke känt, en. sak hade jag icke erfarit, utom i mina drömmar, och detta var en qvinnas kärlek. En naturlig följd häraf var, att jag nu öfverväldigades af faran. När Alice Kent sjungande dansade igenom huset, lemnande alla dörrar och fönster öppna i-sin väg, brukade jag ofta lägga bort min penna för att följa henne med ögonen, och kände som om solen sken klarare genom: hennes närvaro. Vi blefvo. allt mer och mer vänner — lika bror ochsyster; brukade jag säga tillraig sjelf. Furu denna vänskap småningora öfvergick till kärlek, skulle jag icke kunna göra reda för. Jag. mötte henne en-dag på gatan, som ledde genom byn, just som jag vände kring ett hörn, och kom öfver henne: oväntadt. Hon vandrade långsamt framåt, med hunden vid sin sida, samt såg mera allvarsam och tankfull ut än hon någonsin förut förefallit mig. Vid min åsyn ljusnade hela hennes ansigte hastigt; likväl gick hon mig förbi med en lätt nickning och ett småleende samt tog vägen hem. Då jag såg denna ljusstråle :skimra öfver hennes allvarliga uttryck, och kände mitt get -hjertas hastiga slag vid hennes möte. förstod jag hvad vi voro för hvarandra: — B—