träda; det tecknar sig tvärtom som om utskottsförslaget skulle snarare innehålla ett minimum än ett maximum, och verkligen — finge Hannover råda på egen hand, vore här väl om fjorton dagar ingenting mindre än brinnande krig i fråga, och det på eviga minuten. i Det saknar icke sitt intresse att vid detta: stadium af frågan kasta en liten tillbakablick på sakernas gång sedan blott några få veckor. Ni erinrar er att då danska regeringen för en: månad sedan plötsligen fick den raptus att, i stället för att tiga rentaf stilla, besvara förbundsbeslutet af d.20 Maj med en ny utförlig i skrifvelse, innefattande en ny koncession för: aldra sista gången, blef det sagdt att detta äfven skedde på någons uttryckliga mytterli-! gare begäran. Jag tillät mig i en af mina sista skrifvelser gifva en vink härom, i det jag lösligen anspelade på hvad ryktet förtalte om vissa till en början på en rätt kuriös omväg här gjorda påstötningar, hvilkas mening skulle varit, att det preussiska kabinettet för sin del vore så långt ifrån att vilja pussera en exekution, att det endast önskade från danska regeringens sida en halfdragen anda för att få anledning till att i Frankfurt uppträda som tillrättaställare och som en medlingens och försoningens engel. Om jag icke misstager mig, hade vid ifrågavarande tidpunkt det preussiska kabinettet också verkligen sinaskäl, sina specifikt preussiska skäl (det var i den vefvan då, bland annat, spänningen mellan Österrike och Frankrike var som störst) att önska den danska tvisten åtminstone för någon tid stäld i bakgrunden, och det är intet som motsäger den version, enligt hvilken Preussen till och med skulle i dex mellantid, som passerade mellan de sista dagarne af Juni och den dag i Juli (omkring den 11), då svaret ändtligen härifrån afgick; hafva i Köpenhamn gjort gällande vissa goda råd (för att icke säga: förelagt vissa koncepter), med ledning af hvilka den danska regeringens förklaring äfven skulle erhållit den karakter och redaktion, att man billigtvis bort kunna vänta att se hr Manteuffels kabinett nu senast i Frankfurt uppträda, om ej precist och direkte på Danmarks sida, så åtminstone med uppriktiga bona officia, i ändamål att få tvisten bragt in på en något mindre äfventyrlig och extrem väg. Har Preussen gjort det? — Efter allt hvad man känner, snarare tvärtom! Det-heter ju till och med nu; att det just är preussiska (och österrikiska) trupper som skola blifva använda i och för den förväntade exekutionen i Holstein! Men saken är också helt:enkelt den, att sedan de veckor, då Preussen önskade fria händer å detta håll för att inom Tyskland kunna fiska i grumligt vatten, hafva förhållandena så förändrats, att Tyskland i detta nu icke egentligen har annat än detta att sysselsätta sig med och Preussen specielt intet annat att exploitera i och för sin popularitet och om möjligt supremati. inom det stora fäderneslandet. De, hvilka då -funno det betänkligt och nästan fabelaktigt att den danska regeringen lyssnade ännu ett enda ögonblick till den preussiska foglalåten (och jag har icke på mitt samvete att jag icke hela tiden skulle nog konseqvent hafva hört till de misstrogna och misstänksamma härutinnan), de hafva nu fått vatten på sin qvarn sä till vida, som eftergifvenheten här verkligen tyckes hafva för tjugonde resan blifvit på ett groft sätt duperad och den gode rådgifvaren 1 Berlin hafva för femtionde resan dokumenterat sig som den gamle ormen. och den hänsynslöse förrädaren. Men härmed är för öfrigt, när allt kommer omkring, leken icke utspelad, och det är här på sitt ställe att särskilt bemärka, att så sällsamt hafva sakerna stält sig och så ironiskt blandar tillfället sina kort, att Preussen måhända just genom denna sin senaste fula och samvetslösa manöver lemnat Danmark flera chanser, som det för en månad sedan icke egde, och att hr Halls mitister just efter detta befinner sig, när allt tages noga i betraktande, bättre situerad för ögonblicket, än man för ännu helt nyligen sedan skulle haft anledning Vänta sig. Om handlande på eget bevåg, eller om rentaf narrad och intrigerad, lika mycket! har den genom sina senast gjorda tillbud vunnit, som det tyckes, ett allmänt medhåll från icketyska kabinetters sida, och denna Vänliga stämning tyckes icke böra lida något mehn, utan snarare antaga en större fasthet, ju mera Tyskland och namineligen : Preussen visar endast ett trotsigt förakt för Danmarks intill det yttersta drifna medgörlighet. Den är tillfälligtvis — den nuvarande mistören härstädes — äfven i ett annat och icke oväsentligt afseende bättre stäld för att gå händelsernas utveckling till mötes, än den Hall-Andreeska var nyss förut, och jag anser icke oriktigt att derpå göra er uppmärksam, Jag menar ministerens position till den högstapersonen i landet, ett förhållande som jag ej skulle beröra, såframt det vore ett rent privat, hvad det emellertid naturligtvis icke är, ja till och med så långt ifrån är, att det tvärtöm synes mig, under härvarande förhålanden i öfrigt, vara af ganska stor politisk loch allmän betydelse. Det är å ena sidan kändt, att särdeles hr Andre genom sitt sätt att vara, styft, hårdt;, ofta stötande, sedan länge I hade gjört det för monarken rent af obehagligt att ega den närmare personliga beröring med sin minister, hvartill dock. påträngande offentliga ärenden gåfvo så naturligen en stänFkn 4 En MäR oRDS SAE AE EN Erk RIE ISA ENGMAN SKEDAR SA lsNoS Ronna laenna rodnad. och dock oviorde jag det och