så strängt följda grundsats. I religionsfrihetsfrågan särskilt yttrade sig visserligen under de gemensamma sammanträdena flera af ståndets ledamöter med styrka och talang för reformen; men då frågan kom till afgörande på riddarhuset, var utgången redan på förhand gifven, hvilket ingalunda får tillskrifvas de egentliga moötståndarnes manstarkhet, än mindre deras argumenters styrka, utan endast och allenast det sätt, på hvilket den verkliga majoriteten vid detta tillfälle, likazom vid jernvägsfrågans slutliga afgörande, var sammansatt, och den hörsamhet, med hvilken denna majoritet, blygsamt vägrande hvarje stöd från det egna omdömet, tog sina intryck och förhållningsreglor utifrån. Emellertid vittnar redan minoritetens aktningsbjudande antal, att denna fråga äfven inom riddarhuset ovedersägligen gått framåt. Den brist på sjelfständighet hos riddarhuset i allmänhet och synnerligast vid sistförflutne riksdag, vi här sökt ådagalägga, måste emellertid till en stor del tillskrifvas den besynnerliga arteh af sjelfva institutionen, i det skick den nu befinner sig. Under det nemligen hvart och ett af de öfriga trenne stånden utgör i mer eller mindre mån en verklig korporation och i följd deraf eger en gsprit de corrs med alla en sådans fördelar och äfven olater, utgör deremot ridderskapet och adeln inom vår ståndsrepresentation det enda element, som ingenting representerar, icke eger någon korporationsanda, med ett ord i sjelfva verket icke är något egentligt stånd. Häraf å ena sidan den karakterslöshet, hvilken skulle vara alldeles fullständig, såframt ej embetsmannahierarkien vore inom riddarhuset så väl representerad och vid de flesta tillfällen förmådde gifva huset en nästan uteslutande byråkratisk karakter. Häraf ock å andra sidan den mångsidighet af yrken, insigter och förmågor, hvilken ostridigt utgör ett utmärkande drag hos vår tids riddarhus, och som nästan ensamt under nuvarande förhållanden, sedan den ursprungliga ståndpunkten måst öfvergifvas, ger ståndet ett slags berättigande eller ursäkt att i egenskap af politisk institution vara till. En likartad mångsidighet och omvexling är ock att emotse inom borgareståndet efter tillämpningen af den sista grundlagsändringen rörande detta stånd. Men dervid företer sig den omätliga skilnad, att representanterna utses genom val, sålunda icke, såsom fallet är med riddarhuset, allt är öfverlemnadt åt det tillfälligaste af allt, födseln, hvilken i och för sig, utan andra attributer, svårligen lärer anses kunna förmå bilda lagstiftare. Den utvägen åter att ge ståndet en ny, på val grundad organisation, och sålunda upphifva sjelfskrifvenheten, som det heter, vore endast att göra orimligheten ännu mer i ögonen fallande, då sjelfskrifvenheten härigenom ingalunda komme att upphöra, utan blott öfverflyttades ifrån representanterna uppå valmännen, hvilka senare lika litet som de förra numera representera någonting eller ega de för en valmannakår nödiga egenskaper. Vi tro således, att hvarken förslager i denna riktning eller någon annan ny klut, som man söker flicka på det gamla klädet, förmår återgifva riddarhuset dess fordna betydelse, än mindre någon med nyare tiders anda öfverensstämmande inflytelse. Det enda man sålunda har att göra — intilldess fläktarne af en friskare reformanda hunnit bortsopa såväl detta stånd som de trenne öfriga — är att låta saken ha sin gång i afvaktan på bättre tider. Möjligen skulle man emellertid genom ;,kortare, årligen återkommande riksdagar kunna vinna så mycket, att den personal, som vid riksmötenas början i en eller annan riktning visar några tecken till lif, qvarstannade, och man sålunda kunde verkligen tillgodogöra sig det mått af sjelfständighet och insigter, som då vanligen är förhanden; och sluppe bevittna :den bedröfliga företeelsen af ett stånd, som under sommarmånaderna icke allenast är inkomplett, utan ock befinner sig i ettslags upplösningstillstånd, och der ålla frågor då vanligen afgöras genom två eller tre tongifvande, till hvilkas framställningar en kör af-Stockholms embetsmän lemnar sitt bifall medelst ett lågmäldt mummel, hvilket får namn af ridderskapet och adelns beslut. Vi skola i en följande artikel anställa en liten öfversigt af: några bland de ledamöter, hvilka under sista riksdagen dels i egenskap af chorförare, dels i andra hänseenden, visat sig framstående på den politiska skådebana, som är uppförd emellan rådhuset och Riddarholmskanalen. Praf från NhNanmar!