Det var på landet som jag första gången träffade henne, och der var hon mer sig sjelf än i staden. Vi voro slägt på långt håll, ehuru vi aldrig hade sett hvarandra, och ödets gudinna skickade mig att tillbringa mina sommarferier hos min -mörs tant i en landtlig nejd der hon redan var hemmastadd. Hade jag velat detta, så skulle jag hållit mig på afstånd, ty vi voro kusiner endast i fjortonde eller femtondeled, och jag kände ett slags fasa för henne, jag visste sjelf knappt hvarföre. Jag varen st llsam stadgad lagkarl och hatade att få iin korta ledighet och hvila störda af ett bortfjäsadt fruntimmer. Jag yttrade någonting sådant till min tant, då hon vid omottagandet yttrade: Alice Kent är här. Hon blickade på mig öfver sina glasögon med ett slags saktmodig förvåning, då jag gaf henne en lätt skildring af damens lefnadssätt, såsom jag sjelf nyligen hade bekommit den af en utmärkt medlem af ett bland stadens sävallerkollegier. Verkligen! svarade hon lugnt. Lef och lär, säger man, Men hvem skulle väl kunna tro, Frank, att det är om vår Alice du talar. Emellertid vill jag icke disputera med dig om henne; du får godt tillfälle nu att lära känna henne: sjelf under de veckor du tillbringar här. Vi äro glada att se dig; och ditt gamla favoritrum äF i ordning till ditt ber gagnande. 13 SRS ar tog min batt för att vandra ut åt egorna och bese jordbruket. Jag gick långsamt genom skogen, der solstrålarne i mildrad glans föllo genom de nyutslagna björkarne ned på min ag När jag framträngde mellan grenarne, hörde jag någon rörelse och strax derefter ett doft morrande. En flicka låg på stranden af den lilla insjön öch kastade små stenar ut i vattnet, betraktande de ringar, som spredo sig. allt vidare och vidare till dess de upphådde den motsatta stranden, En stor svart Newfoundl-ndshund stod emellan henne och mig och betraktade mig hotande, samt visade en vördnadsbjudande rad af stora, hvita tänder. Han reste sig hastigt, blickade