Aftonbladet – 5 augusti 1858, sida 3

föresväfvat.. honom såsom hemliga syner bland den omgifvande enslighetens föremål. Hans tankar dröjde så länge vid squirens ansigtsdrag, tills dessa sammanblandades med den drömde vise mannens, så att den ena tycktes vara en skugga af den andra. Han förestälde sig nu, attssamma ansigte sett på honom vid Pyramiderna, samma öde hade vinkat honom mellan Alhambras pelarrader, samma gestalt hade uppenbarat sig för honom bland den väldiga Geiserns mot himlen uppstigande vattenpelare. Efter hvarje förnyad ansträngning uppdagade han allt flera och flera af det drömda sändebudets drag hos denne prydlige, fiffige, beställsamme lille bymatador. Sålunda tillbragte Ralph Cranfield hela dagen med lutter drömmerier. Han hörde knappast och besvarade obestämdt sin moders tusende frågor angående hans resor och äfventyr. Vid solnedgången steg han upp för att göra en spatsertur, och då han gick förbi det gamla almträdet, träffades han återigen af den förut omnämda utväxtens likhet med en hand, som pekade ned på den halft utplånade inskriften. När Cranfield gick nedåt byvägen, kastade den sjunkande solen hans skugga långt framför honom. Det förekom honom nu att, likasom hans egen skugga här vandrade mellan honom och fjerran föremål, så hade en förätfattad inbillning smugit sig framför honom under hela hans, förflutna lif... Och när han nu närmade sig de föremål som hans långsträckta skugga förut uppnått, visade de sig vara något af bans barndoms eller ungdoms välbekanta minnen. Sjelfva de omgifvande obetydligate föremålen tycktes. vara allieles desamma som förr. Några kor betade vid vägkanten och uppfriskade honom med sin ångande andedrägt. Den är behagligaren — sänkte han — än den vällukt,. som fläktade