hans nedtyngda sinne skulle återvinna något af ungdomens friskhet på det ställe, der ingfvelsen om hans lifs trenne uppenbarelser först hade berört hans själ. Det hade icke föregått särdeles stora förändringar i den lilla byn; ty det var icke något af dessa idoga och oroliga ställen, der ett års välstånd bringar större förändring än tiden förmår frambringa under ett århundrade. Men lik ett grått hår i en ung mans hufvud, var det en föråldrad liten by, full af gamla flickor, bedagade almträd och mossbelupna hus. Litet tyckes här vara förändradt. De nedböjda almarne hade dock fått ett mera majestätiskt omfång, de af väder och vind mörknade husen voro beklädda af etttjockare lager af grön mossa, och otvifvelaktigt skulle man på kyrkogården finna några grafmonumenter mera med namn, som en gång voro temligen bekanta i byen. Vid en dylik summering af alla de förändringar, som de förflutna tio åren hade medfört, tycktes de icke vara större än om Ralph Cranfield hade aflägsnat sig denna samma morgon och efter att hafva tillbragt dagen i sina drömmar, åter vändt tillbaka. Här finnas förändringar! suckade han och slog fig för bröstet. Hvem är denne man, hvars sinne och hjerta äro tröttade af den långa vandringen och nedtyngda af gäckade förhoppningar? Den yngling, som så glad lemnade detta ställe, återvänder icke på samma gångl Nu stod Ralph Cranfield framför sin moders dörr, framför det lilla hus, der hans moder med sina ringa, men dock tillräckliga inkomster hade lefvat ett stilla och lugnt lif under sonens långa frånvaro. Han gick innanför staketet och lutade sig möt ett gammalt träd, gäckande sin egen otålighet, såsom man ofta gör vid de tillfällen då år sammanträngas i ett ögonblick. Han betraktade huset, dess fön