US Sör ni NN VR RR or PE ri OR Nr PP ten re under dess expedition till Nordsjön och Östersjör 1855 chef åen bataljon kanonjollar i Stockholms skär gård; komiteledamot för behandling af frågan on örsvaret af Stockholms avenyer; 1858 öfverinspektö: vid. rikets navigationsskolor; kommendörkapten; R S. 0. En färd uppåt jernvägen. Under denna rubrik meddelar Handelstidningen en intressant skildring af den redar färdiga delen af vestra stambanan mellan Göteborg och Wårgårda, hvilken vi tro oss bereda våra läsare ett nöje att här återgifva: Hade någon blott ett halft tiotal af år tillbaka förutspått, att man under detta år skull: haft en storartad bangård, med thy åtföljande bygnader för materiel och verkstäder, uppförå i Göteborg, samt en flera mils jernvägssträcka inåt landet öppnad för trafiken, så skulle er sådan spåman blifvit snarare föremål för gyckel. Ännu mera skulle man hafva misstrott en sådan förutsägelse, om man varit underkunnig om de svåra naturhinder, som möt jernvägsarbetena vid genomgående af den bergås, som på 1!, mils afstånd från Göteborg skiljer de der bortom liggande nejder från Göta elfs dalgång. Och dock har det doförmodade inträffat. Den vackra bangården öppnar för hvarje dag, ju mera det gamla planket, som förr afstängde densamma, nedrifves, alltmer sin storartade fagad för åskå darens blickar. Väntningssalarne börja alltmera utbyta sitt provisoriska skick mot et! ordentligare och fullkomligare; på platfonden röra sig vid nästan hvarje afgångsoch ankomsttimma, särdeles om söndagarne, hundratals, någon gång kanske tusentals menniskor, som gå och komma; hvisselpipan ljuder, lokomotivet frustar och en lång train af vagnar ilar åstad. Det kändes rätt besynnerligt, då man första gången bevittnade denna rörelse. Man tyckte sig oförmodadt hafva kommit ut i stora verlden, sedan man länge bott i en vindskammare; man tillhörde icke längre blott det kära Sverge, man var utkommen i Europa. Och så sätter man sig uti den beqväma kupåÅn, rullar åstad och låter sig allt väl behaga: Första gången undrar man väl litet öfver att man så hastigt kommit till denna Gullbergsbro eller Gamlestan, dit man eljest ansett det vara en icke så liten resa, särdeles om man vandrat till fots. men hvilka ställen man nu ilar förbi på ett par tre minuter. I början undrar man litet öfver allt detta, men snart förefaller saken helt hvardaglig. Man passerar Ugglums bro, ja man ilar öfver de många broarne af jern och trä vid Jonsered, utan att vidare tänka på vägen, blott med blicken för den vackra naturen. Och man far vidare: man skymtar helt flygtigt sprängningarne genom granitbergen och fyllningarne i vikarne utåt Aspens stränder; man genomlöper åtskilliga genomskärningar genom: höga sandoch ordkullar, såsom t. ex. vid Krösekullen, oc man anmärker djupsinnigt: ganska vackra arbeten, men de hafva dock varit lättare än mån kunnat vänta i Svergen. Så är det: då arbetet blifvit en gång full bordadt, då är det som skulle det så vara; då är allt helt naturligt, då förmärker ingen mer bygmästarens snille, som utstakade planen, och de tusen arbetares mödor, som utförde verket. För att rätt uppskatta en jernvägsbygnads storartade beskaffenhet måste man hafva blicken fästad vid hvad som föregått; man måste hafva sett denna nu så jemna terräng innan den planerades, man måste hafva bestigit dessa berg och kullar innan de genomsprängdes och genomskuros, man måste hafva blickat nedi dessa djupa dalgångar och mo:aser, som nu ligga fylda med bankar, så väldiga, att endast naturen sjelf synes hafva kunnat dana dem, Och har man det gjort, har man betraktat jernvägsbygnaderna från deras början och isynnerhet såsom halffärdiga, och erinrar sig huru kolossalt, ja outförbart arbetet då syntes, i sanning, då beundrar man de krafter, som besegrat svårigheterna och menniskotankens djerfhet att väga försöket. särdeles uti ett land som vårt, med begränsade tillgångar, ? Då vi nu vilja kortligen beskrifva en färd uppåt jernvägen från Göteborg till Wårgårda och derifrån möjligen längre bort, för så vidt vi kunna taga någon kännedom om den ännu ofullbordade vägen till: Falköping och kanske ull Sköfde, sker det med hufvudsakligt afseende på de jernvägsarbeten, som blifvit utförda, öfverlemnande beskrifningen om de nejder; som passeras, åt-andra, mera för turisten passande berättelser. Vi hafva redan omnämt Göteborgs vackra stationshus, uppfördt der, hvarest blott för kort tid tillbaka ögat fäcnades af länshäktets och slagtarhusets bygnader. Det torde vid hemkomsten från färden blifva tillfälle att utFörligfte beskrifva detta och andra till stationen hörande bygnader. Nu sätta vi oss ofördröjligen i vagnen och passera den öfver Gullbergsvass lagda banken, med en och annan bro och kulvert, arbeten, som man mången gång, under promenader för beskådande at les travaux publics,, med nöje betraktade: I ögonblicket passerades den lilla genomskärningen vid foten af skansen Lejonetp,i hvars närhet vägen bortskurit en bit af mosaiska kyrkogården, och tåget öfverfar den öfver Gullbergsån lagda lilla jernbron. 1) Vägen går nu fram öfver en jemn terräng och, då man nära Gamlestan öfvergått landsvägen, erbjuder len raka sträckning, som här öppnar sig, ett illfälle för lokomotivet att påskynda färden, med tull hastighet, som icke ens störes at Ugglums bro, som redan är förbi, innan ögat hinner undersöka hvad det dofva bullret unler ens fötter månde betyda, Denna bro. hvilken nu så obetydligt ligger bakom oss, ir dock, i anseende till svårigheterna med iandfästena, ett af de vackraste arbetena vid ernvägen 2), varande den första af de åtta Aroar, på hvilka jernvägen öfvergår den slingrande Säfveån. 3 Bantåget stannar.— innap man ännu hunnit ol a Lök Bf TRA fö Järn) BJ rr Fr SK AE EE EE EES SEE RR RJ AR ge PR RR fe kor ÅT tr itrrr kh VW ss — ÅA AK NR ng vn PR Mög MENS ön 0 NM