Aftonbladet – 2 augusti 1858, sida 2

2 PV corereo at Hell Utsell enKomite Tor att med ledning af den redan uppgjorda vallängden utarbeta ett förslag till valornning, hvilket bör vara färdigt till den 9 Aug., då frågan förekommer till afgörande. 5 Landtbruksmötet iJönköping. Hur det än må vara med: public -spirit i vårt gamla Sverge; — det vissa är, att en sådan finnes till på botten af vårt liksom andra folks sinne. Men saken synes vara den, att denna sida af folkets lif behöfver ock sin tid för att upparbetas. Sverge är ungt i. det gamla Europas historia... Och våra naturförhållanden äro icke heller sådana, att den ständiga beröring man och man emellan, hvilken naturligtvis måste förefinnas för att allmänandan skall: kunna blifva till lif och blifva verksam, kunnat ännu blifva tillräckligt lätt och liflig. Emellertid, denna. allmänanda finnes, oaktadt både oblida naturförhållanden och förrostade institutioner. Bevis derpå finnas flera. Våra dagar bringa allt flera sådana i dagen. Så har associationsandan äfven hos oss gripit friskt omkring sig och -de .s. k. landtbruksmötena äro en af de friskare yttringarne deraf. z Det åttonde i ordningen af dessa möten, som med oförminskadt, ja stigande intresse hållits ungefär hvartannat år, har, som bekant är, i dessa dagar hållits, vi skulle nästan vilja säga frats i Jönköping. Vi hafva ansett det vara på sin plats att i allmänna drag meddela några ord om detsamma. Dessa mötens ändamål -är, såsom. bekant, att gifva Sverges landtmän tillfälle till personligt utbyte af erfarenheter och åsigter, och liksom. från en medelpunkt -genom det defvande ordet, göra alla landets landtbrukare delaktiga. deraf. Det är vidare och blir alltmer att förevisa landthushållningsalster och jordbraksredskap. Det är, med ett ord, att gifva det landtmannalif, som hos oss är i så mäktigt stigande, tillfälle att från alla riktningar samlas för en stund i en brännpunkt, för att sedan med pånyttfödda krafter på skilda punkter fortverka. Man -harfrånett och sannat håll. med: ett sådant der sig sjelfbedragande medlidändets leende velat antyda, . ätt: dessa möten endast äro till för att:tjena som. ventiler åt laridets luftoch pratsjuka naturer. Naturligtvis. Lojheten skall alltid ha något sig passande att göras. och då den. ej kan vara. verksam, så vill den: åtminstone visa sig: morsk i kritik af andras verksamhet. Men .vi kunna lemna lojhetens . sjelfförnöjdhet i sitt värde. Har man något verkligt intresse -för :landtbruket, och drifves man deraf till deltagande i ött sådant möte, så finner man sig ej behöfva spilla .många -ord på en: vederläggning af tröghetens svepskäl för dess -hemmavarande. Det nu nyligen hållna mötet var enligt alla gamla -mötesdeltagares -enstämmiga yttrande -ett-af de mest-lyckade: Det vill: säga det lif; som rådde vid mötet, Var på en gång friskt och angenämt, vittnande om att landtmannaandan -alltjemt är:i stigande, lof;vande för framtiden. För vår del måste vi bekinna, att vi icke vågat föreställa oss en sådan frisk spirit som den, -hvilken vid detta möte gaf sig luft. Vi hade fruktat, ätt vi redan under de första dagarne skulle råka i fara satt storkna. under trycket af alltför konstlöst utsagda rön om allt det lilla eller tunga eller tjocka, som landtmannen i så rikt mått har att bjuda på. Vi hade fruktat, att det toma, sjelfkära pratet möjligen skulle komma att öfversvämma, att det hela skulle komma att blifva ett nytt bevis, på vår illa anskrifna parlamentariska förmåga eller oförmåga. Nåväl, mötesdagarnes förhandlingar . utgjorde väl icke någon fullt sammanhängande kedja af meddelanden i sak. Trädesgärden med ogräs i kunde: naturligtvis icke vid ett sådant tillfälle uteblifva. Men det är oss dock ett nöje att erkänna, det allt ifrån den första stunden, då mötets utmärkte, värdige ordförande höjde sin röst till det väl tänkta och uttryckta tal, hvi!ket tidningarne redan skyndat att meddela, förhandlingarne egde den vackra karakter, som man hos ett fritt och i sin frihet tryggt folk vill finna. Man måste nödvändigt känna big åter väckt till den så ofta återkommande förhoppningen, att den fria odalmannens tid ännu en gång skall komma, då ordet makt skallstå hvarjom och enom till buds, och odlaren vara både statsmannen och krigaren vuxen, när det gäller att fritt och väl uttala sitt ord. Det har blifvit yttradt, att de vid dessa möten förekommande öfverläggningar röra sig kring samma ämnen, kring samma detaljer, att det ena mötet är ett eko af det andra, att det är gammalt nytt som oupphörligt idislas, — och man har äf denna orsak velat finna dessa möten Mindre värda ett fortfarande: deltagande. Vi uppträda ej här hvarken för att lofprisa eller försvara dessa möten. Men vi fråga emellertid, om icke de sanningar, som af landtbrukets vetenskapligt bildade män vid dessa möten uttalas och omsägas, om icke dessa sanningar äro af den art, att de ganska väl behöfva upprepas ju oftare desto bättre, isynnerhet som de på olika orter inom landet hållna mötena alltid: bjuda på en till god del ny uppsättving af åhörare och deltagare. Vi fråga, om -ej det är en lycka för-landet, att: dessa landtbrukets sakförare äro så outtröttliga i sina bemödanden att väcka lf, om äfven det måste ske genöm samma sanningar, som dem, hvilka de redan flerfaldiga gånger uttalat. Och bvad upprepandet af redan förr omtalta rön och erfarenheter beträffar, — så äfven detta torde nog åtskilliga gånger behöfva åter och åter inskärpas. Ty bland alla ett lands innevånare innas inga så konservativa sor dess landtmän, och påminnelserna om det bättre borde deröre aldrig ske för ofta. Så långt vårt försvar för dessa förhandlinsar, om de nemligen behöfva ett sådant. Men itan att se på sakerna i deras sammanhang, kommer man, som bekant, förr eller senare till kefva åsigter om desamma, Vi tro. nemliren, att dessa förhandlingar. att detta ;mivekna