Aftonbladet – 30 juli 1858, sida 3

it VILLUCHA Halva dock ULlllaägtb avt LOrnqviIst atvenledes luggat Larsson, nedböjt hans hufvud som tagit mot en vägg, äfvensom tilldelat Larsson 3:ne sparkar. Törnqvists husbonde anhöll nu, att det måtte illåtas Törnqvist att, mot borgen så väl för Törn1wvists person, som de böter hvilka honom kunde ådömas, under den fortsatta ransakningen vistas å fri ot. Allmänna åklagaren, t. f. stadsfiskalen Johnsson, bestred bifall till en sådan begäran. Under lomstolens öfverläggning efterskickades stadsläkaren loktor Blachet, hvilken verkstält obduktion å Larssons lik. Sedan dr Blachet tillstädeskommit, tillfrå-. sades han af domstolens ordförande rådman J. G. 3rodin, huruvida doktorn kunde antaga att den misshandling Larsson undergått kunnat hafva varit dödsorsaken. :Härpå svarade dr Blachet, att han i sakens närvarande skick icke kunde med visshet uppgifva huruvida det Larsson öfvergångna våld varit orsaken till hans död. Efter förnyad öfverläggning app-köts ransakningen till nästa torsdag -och ble: Törnqvist stäld å fri fot. — Restauratrisen på ångfartyget )Hermoder inlemnade i går till poliskammaren en falsk rikets ständers banks sedel å 16 rdr 32 sk. bko, den hon på resa till Södertelje den 25 dennes vid liqvid 2mottagit af en okänd, bättre klädd mansperson Ifrågavarande sedel är särdeles väl efterapad. — I går såväl på försom eftermiddagen hölls polisförhör för utrönande af tillkomsten af ett förment testamente. Vi meddela efter Dagbladet följande redogörelse om hvad som vid förhöret förekom. Arfvingarne, på grund af skyldskap, efter mamsell Jeanette Regis, som i lifstiden senast varit boende uti huset n:r 19 vid Norra Tullportsgatan och i December månad förlidet år aflidit, hafva inför öfverståthållareembetet väckt fråga om lagligheten af ett hos härvarande justitiekollegium företedt bref, hvarigenom Brita Catharina Engman, hustru till guldsmedsgesällen Engman, boende vid förenämde gata uti huset n:r 28, skulle vara berättigad atti besittning taga allt hvad mamsell Regis lemnat efter sig. Arfvingarnes framkastade misstankar, att detta gåfvobref eller testamente måhända vore falskt, hafva till fullo vunnit bekräftelse. I går förehades i poliskammaren ransakning härom, i närvaro af hustru Engman personligen samt embud å kärandenas sida. Till en början företedde hustru Engman då ett Stockholms rådhusrätts. protokoll, utvisande att testamentsvittnena, maskinisten Peter Svensson och förre e. o. kontorsskrifvaren K. A. Höglund, inför domstol med ed bekräftat riktigheten af testamentshandlingen; under erkännande af deras derå tecknade namn. I fråga om de särskilta omständigheter, under hvilka denna handling tillkommit, förmälde Engman, att hon, som under, många, ja ända. till 40, år räknat bekantskap med den aflidna, af henne åtnjutit många prof på godhet och välvilja. En dag under förliden sommar Hade mamsell Regis besökt Engman och då till henne öfverlemnat 25 rdr rgs kontant, jemte ett papper, som vid närmare påseende befunnits innehålla en förskrifning till Engman och hennes son, som mamsell Engman burit till dopet, af allt hvad hon komme att lemna efter sig. Handlingen, med mamsell Regis namn underskrifven, bevittnades sedan af tillfälligtvis närvarande Svensson och Höglund, och härefter tillbragtes hos Engmandenna glädjedag tillsammans af gifvarinnan jemte vittnena samt några fruntimmer, deribland Höglunds syster och Engmans ena dotter, gift. med ifrågavarande Svensson. Hustru Engman hade svårt för att komma till öfvertygelse om att mamsell Regis menat allvarligt, hvarföre hon under en lång tid bar. papperet i fickan, såsom det der egde föga eller intet värde; men. slutligen efter några månaders rhellantid fick hon bref från sin bortavarande son, hvilken, under meddelande af att gudmodern Regis vore död, erinrade lilla mamma om att göra bruk af det oväntade testamentet. Detta skedde emellertid först i sistl: Juni månad, då vittnena hördes inför rådhusrätten, hvarefter gåfvobrefvet, i ändamål af bevakning, i början af denna måad uppvisades i justitiekollegium, der dock de belägtade arftagarne redan längesedan anmält sig. Engman var särdeles generad. af att hvad en menniska med varm hand gifvit -henne skulle. bereda henne så mycket obehag, och öfverhufvud taget hade hon temligen svårt att redogöra för förloppet vid testamentsbevittningen m. m. Värst blef det när hon erinrades om att, till. styrkande af lagligheten .utaf hennes arfsanspråk, förete den dyrbara handlingen: Den fanns numera icke i hennes våld, utan vore lemnad till en shögt uppsatt person,, som lofvat i juridiskt hänseende biträda henne, och hvilken hon ingalunda ville kompromettera. Då hon slutligen, åtföljd af en polistjensteman, nödgats gifva sig åstad att tillrättaskaffa densamma, återfanns den hos hennes son, guldarbetaren Carl Gustaf Engman. Ett af vittnena, Höglund, hördes härefter öfver förloppet vid gåfvobrefvets undertecknande, och hans berättel:e.. afvek i väsentlig mån från. hustru Engmans. . Sonen Engman, som till förhöret upphemtades, hade uppgifter. rörande handlingens tillkomst, hvilka stodo i strid med modrens, hvarjemte han var ytterst sväfvande i sina.svar.. Han. sökte dock i alle försvara -hvad som skett och erkände sitt medvetande om handlingens tillvaro och delaktighet i dess till komst, derigenom att han medgaf sig hafvastrax efter mamsell. Regis död härom underrättat modren, som han uppmanat till att göra bruk deraf.v Mor och son inmanades begge 1 häkte, och ransakningen fortsättes på måndag. — Inför Frödsåkers häradsrätt vid Marka gästgifvaregård i Roslagen fortsattes. sistl. fredag -ransakningen med drängen Jan Hansson Österberg; hvilken, såsom förpt varit omnämdt, blifvit häktad och tilltalad för det rysliga brottet att hafva först ihjälslagit sin hustru och derefter kastat såväl liket som sina tvenne minderåriga barnen i sjön: Angående förloppet vid gerningens föröfvande har Österberg berättat följande: Han och hustrun bodde nu icke. tillsammåns.. Han tjönade som dräng vid Mossboda, och hon jemte barnen bodde 7, mil derifrån vid ett ställe, som hette. Klockareboda. En längre tid: hade osämja varit rådande makarne emellan. Söndagen den 18 Okt. sist. år på aftonen hade Österberg besökt hustrun och frågat om hon ville haströmming som han fiskat; Hustrun hade då I hårda ordalag svarat nej. Han hade avarstannät öfver natten, och då han på måndagsmorgonen den 19 Oktober begifvit sig derifrån, hade han af hustrun begärt få låna en säck för ätt gå till Öregrand och köpa henne spanmål. Hustrun hade nekat utlemna säcken under yttrande: Den du annars har att göra med, kan skaffa dig säckar. Österberg gick på f. m. hem till-sig, men på qvällen återvände han till hustruns bostad. Då han dit anlände; hade dörren till stugan varit stängd. Han gick nedåt sjön och fanirhustru (öek barn uti båten. Ordvexling hade derefter uppkommit mellan makarne; och såsom Österberg påstår, hade hustrun, stående i båten, kastat en sten mot honom; men hvilken dock icke träffat. Österberg hade då tagit en sten om tvenne knytnäfvars storlek och, stående å land tätt invid båten, tilldelat hustrun vid venstra tinningen ett svårt slag, så att hon sanslös -dignade ned och. blodet frustade från hennne. Då han såg henne ändock vara vidlif, steg han i båten, och utan att fråga efter barnens skrik, tilldelade han henne å högra tinningen ytterligare flera slag, Sedan han förnummit att hustrun var död, binder han iliop hennes fötter med ett stycke tåg och ror ut med båten omkring 150 famnar från land, då han först kastar hustruns lik i sjön och derefter de tvenne små barnen, efter hvad han påstår, utan att förut ha tilldelat dem några slag. —Efter den hemska gerningens föröfvande rodde han i land och begaf sig till sin bostad. Några dagar derefter anmäler han för pastor i församlingen, att hustru och barn förlupit hemmet. Uti Juni månad detta år, sedan rykte allmänt uppkommit om att Österberg skulle hafva tagit lifvet af hustru ock barn, anställer pastorn förhör med Österberg och lyckas förmå ho: nom att erkänna sitt brott och utvisa det ställe, hvar