Aftonbladet – 30 juli 1858, sida 3

(Insändt.) Om medikofilosofie -kandidaters användande såsom provincialläkaren har den aktade signaturen W—d, som sig bör. yttrat sitt ogillande. (Se Aftonbladet den 26 Juli.) Konsiderationslöst har den värde läkaren lagt kongl. sundhetskollegiet det felet på minnet. Men likasom det ej är ens fel då tvenne träta, så är det heller icke ensamt kollegiets att man vill göra allt hvad göras kan och icke stanna vid hvad göras bör af och för de unga läkareämnena. Funnes ibland dessas uppväxande slägte nemligen icke några .med nog hård panna, att som lärare (doctores) uppträda, ändock de icke visat sig innehafya den torftigaste insigt i sjukdomars kännedom och behandling,, på sätt den aktningsvärde W—d. det ock..skoningslöst utsäger; så vore för sjelfva det kongl. kollegiet, genom de unges samdrägt och bättre anda, rentaf omöjligt att besagde slags kandidater, till ofvansagde tjenst förordna eller använda, låta. Bortskaffas, som sig bör, den nu mer än fordom obehöfliga medikofilosofie kandidatexamen, sedan den fullständiga studentexamens fordringar äro skärpta, så funnes sedan ibland efter hand uppväxande medicine studiosi blott verkliga kandidater, fast dessa ändå af 2 slag (de i medicin och de i kirurgi nemligen). De; som -ingen medicinsk kunskapsgren alls ännu studerat och genomgått, hette sedan sjelfmant aldrig mer än studenter rätt och slätt. Under den anspråkslösa titeln åtnöjdes väl svårligen någon landsort medsundhetskollegiets tillförordnande af ofvansagde slags kandidater, i proyvincialläkares stad och ställe. Under kandidattiteln åter tror allmänheten, liksom under doktorshatten, att alltid någon kunskap kan påräknas. Ingen klagolåt harderföre sports öfver bristerna i förra mer än i senare fallet; snarare tvärtom, ty vein neuer Arzt mackt immer Wunder.s Det värsta med dessa slags underhaltiga kollegiala underdoktorer är ej att de börja som qvacksalvare, Ty som salig Träfvenfelt i verlden skref, så är det ännu — Gudnås så visst — oaktadt den medicinska vetenskapens alla framsteg sedandess:; hur mången har ej i största välmening qvacksalvat ihjel sin fattiga gästa lb Värst för de unga studenterna i medicin sjelfva är, att just de bästa bland dem måste känna sig mest förödmjukade, att taga sig på att agera läkare, uppträda som verkliga. aktörer på provincialläkarnes härifrån ända hittils fridlysta tiljor, eller ock måste de tvinga sig till en sinnesart, hvilken minst af. alla anstår läkare, det oaktadt att intet stånd så mycket och äfvenmed orätt som hans derför. blifvit skyldt. Att så agerar hvad man icke är, detkan visserligen drifva mången att med jättekraft anstränga sig att bli hvad ham först blott Velat synas vara, De festa åter måste finna det för sig: sig bäst att Tortsätta aktörskapet Hellre un att anstränga sig och så bli verkliga, kuriniga läkare. Med humanistiska kunskaper i öfrigt är rollen lättare att spela än dessa förutan; kandidattiteln ifrån filosofiska fakulteten (med sitt förvillande medico framför), det låter ändock något! Dessutom, hvilken lockelse att utan, ledsamomväg af bråkiga och otrefliga examina, likafullt gå och gälla som välbestäld prövincialläkare m. m. genom kongl. kollegii förordnande, utan all egen förskyllan eller värdighet. Hade den aktningsvärde W—d, hvilken. närmare in någon syns känna de medicofilosofiska mysterierna här i landet, behagat anföra speciella fakta som medicofilosofie kandidaters användande såsom provincialläkaren, så hade allmänheten gjorts dermed en än större tjenst, att den i tid lärt känna desså utomordentliga förmågor, än med hotelsen till sundhetskollegium med att ej skola tröttna att inför allmänna vettets domstol ställa det tillrätta. vmmEURSEESOTENENR ST