Aftonbladet – 28 juli 1858, sida 2

tid, skulle jag antingen ha blifvit ihjälslagen eller lytt för hela min lefnad, Påföljande morgonen väcktes jag af Pietro, som häftigt klappade på dörren. Jag sprang upp ur sängen och låste upp. dörren. Han kom in mycket förskräckt. Karabiniererna! Karabinierernal började han med en darrande hviskning. Karabiniererna var det enda ord jag fick rätt uppå af hvad.han sade. Utan att söka vidare förklaring, klädde jag mig i hast och gick till dörren, der Pietro visade mig en af vinrankor höljd mur och en häck, på andra sidan om hvilken, såsom han mumlande underrättade mig, jag skulle finna en person väntande, åt hvars ledning jag måste öfverlemna mig. Det var hvarken tid eller rum för öfverläggning eller tvekan. Jag sprang till häcken, klängde öfver densamma och fann ganska riktigt en man väntande på mig. Denne man, hvilken vi skola kalla Ercole, var en person, som skulle ha blifvit bemärkt i hvilket land som helst. Han var utmärkt väl proportionerad, fastän mycket öfver vanlig längd; hans ansigtsuttryck, röjande en nästan brutalt kraftfull vilja, öfverensstämde väl med hans kroppsstyrka och rörlighet. Han lugnade något förskräckelsen, som min vaktare Pietro hade väckt. Doktor Palli diade, enligt hvad han berättade mig, blifvit kallad till stadens kommendant. Mycket orolig öfver denna kallelse hade han, innan han åtlydde den, skickat efter Ercole och uppdragit åt honom omsorgen att föra mig ifrån ett ställe, som icke mer kunde anses säkert, till ett säkrare. I detsamma tystnade Ercole och fäste min uppmärksamhet på två karabinierer, hvilka gingo uppför en kulle midt emot det ställe, der vi stodo. Polisen är påtagligen) ute (på spaning,