Aftonbladet – 27 juli 1858, sida 3

och grannlaga -känslor, än karlarnes .Dammig ch trött af gående som jag vars. gissade bondhustrun genast min sociala ställning, ty hon sade icke så litet skarpt till sin narraktiga man: Är det så, du bemöter en herreman? Vändande-sig.deruppå utill mig, bjöd hon. mig att gå in och hvila i huset... Rummet;-i hvilket hon införde mig, var på ne dracbottnen, litet och. tärfligt möbleradt, men nätt och. snyggt hållet. Den vänliga värdindinnan bjöd mig den största och beqvämaste stolen! och började! genast att i sysselsätta sig medrberedelsernatillen måltid; somvrorågot mer öfverensstimde:; med, mitt, behof, Hon satte framför: mig med en: välvilja, som i och för sig sjelf hade någonting stärkande, kallt kött och ganska drickbart-ving fastän; mannen hade sagt mig, att sådant-fanns icke; i huset; och sedan :hon;-frågat-mig,-om jag ville bli qvär öfversnatten, började hon att bäddasen säng hvilken jag tvifvelsutan mycket väl :behöfde; : r Uppfriskad och stärkt af vinet och födan, som jag förtärt; -tryggcgenom känslan att jag åter hade skygd under ett gästfritt tak, och fågnad af min goda värdinnas hjertliga -omvårdnad, började spänningen i min själ att lägga sig, ock jag kände mig i stånd attlugnt öfverväga hvadjag bordergöra. Vore det ieke möjligt att medelst denna ömsinta, verksamma qvinna öppna någon kommunikätion med någondera af de två pålitliga vänner jag hade i Ventimiglia? Om jag skulle lyckäs deri, kunde det befordra mintäddning: Enligt denna plan gjorde jag. några frågor törande obetydliga personer i staden, hvilka jag endast kände-till namnet; yttraride likasom händelsevis, att jag der hade några bes kanta.. Från! det ena till det andra fick jag slutligen mod att göra den direkta, frågan: