Aftonbladet – 27 juli 1858, sida 2

Sätt: mig då i land pb; . i Nå väl! Ert Blod må falla på ert eget hufvud... Gud är mitt vittne, och dessa män tillika! att! om ni hade varit min egen mors son, hade jag iekekännat mena bättre med er, eller göra och säga mera för att:hindra er att taga. detta ;vilda.steg. r Jag vet det, jag vet det. Vi-voro, för så vidt jag kunde döma, ungefärligen en mil ifrån land. Solen stod högt uppe på himlen och sken klart på. en liten stad, som.:var utmärkt pittoreskt -belägen: på sluttningen af en kulle nära den klippiga kusten: Det blef öfverenkommet, att jag skulle landsättas, tätt, nedanför staden, och båten sattes. således ut åt den sidan. Under tiden tog jag af mig mina våta Kläder och satte på.mig; den-klädnad:jag lyckligtvis tägit. med mig. Detta gick något långsamt för sig, så attnär jag slutat voro vi ett par hundra alnar från stranden. Jag slog upp mina ögon, — och mitt hår teste sig på ända vid den syns jag:såg, Jag höjde mig på tå och skrek, med utsträckta händer: Ser,ni? Ser ni? — de ha hängt demt : ; Jag såg verkligen, så klart som jag ser de bokstäfverjag nussskrifver. på. detta. papper, tre galgar. stående: på stranden, uti hvardera en svartnad kröpp, och vid föten af hvardera en qvinna, knäböjande i djup sorgdrägt. Männen i båten, bleka och-askgrå i ansigtet, bevakade med. tyst fasa alla mina rörelser; deras blickar vandrade ifrån mig till stranden, der de troligtvis blefvo varse endast några. klippor, . hvilka: inin yrande inbillning hade -förvridit till nyss:-beskrifna ohyggliga skapelser. Då vi nalkades stranden, blef synen mindre. tydlig, och. när. vi landade, såg jag i stället endast en mörk, oredig massa. Detta kar! lätt; förklaras. De föremål, jag iklädt så i förfärligt. betydelsefulla former, voro