Aftonbladet – 27 juli 1858, sida 2

diga stranden. Den lodräta linie af klippor, der den ryktbara Cornicevägen framlöper, höjde sig öfver mig, och äm högre reste sig berg på berg. Jag sprang liksom en sårad hjort uppför den i klippans framsida uthuggna branta stigen; Ungefärligen halfvägs fanns def envKydda, hvars dörr em manöppnade jäst när Jag gick förbi. Jag Kände en brännande törst .och stannade för att fråga honom om han ville ge mig: något vin: eller en drick mjölk: . Han. stirrade på mig ett ögonblick, drog sig. derefter: hastigt in och slog igen dörren midt för Min näsa. Jag tror attjag såg förfärlig ut. Jag gjorde icke något vidare bemödandevcatt-få : den: förfriskning. jag så väl behöfde, utan fortsatte minskyndsamma vandring, och när jag kom på stora landsvägen, vek jag mekaniskt af till höger, åt staden till, hvilken jag såg icke långt derifrån. Jag hade icke gått hundra steg, när jag blef varse en grupp af menniskor, som kommo emot: mig, och en instinktlik: känsla förs mådde mig att undvika dem.; Då jag såg mig omkring för att göra detta, märkte jag till venster om mig en stig, hvilken ledde uppför:sberget. -Jagvek genast in på densamma, i och med.senh feberaktig. ifver, som gjörde att jag icke, gaf akt på dess branta stupnihg, klättrade jag uppför tilldess jag ade lemnatilångtibakom mig alla de villor, hvilka: lågo spridda pårde med olivträd beklädda sidorna af Liguriens berg. Jag stannade icke. förr än. jag hade hunnit upp på höjden, der odlingen slutade. 5olen var brännande; jag var grufligen törstig och andfådd; jag satte mig ned och började dftörsinna hvad söm vore klokast att företaga. Jag insåg nödvändigheten af-att upps göras någon plam; ochz tillika min ytterliga oförmåga dertill;: Jag liknaderen drömman