Aftonbladet – 27 juli 1858, sida 2

något. till-shöger om--oss, och på något afstånd sågo vi dem, midt för oss; men när båten kom närmare, kunde jag se dem blött på sidan; deraf härledde sig den småningom skeende förändringen i deras utseende: Just då jag lemnade båten, hörde jag Spalatrosäga: ;Hvem skall betala o8s? Detta erinrade mig om. en papperslapp, hvilken jag, då jag komme: fram till.min destinationsort, skulle lemna kaptenen, och vid hvars förevisande. han skulle få andra hälften. af den summay som; var. öfverenskommen för -min resa. Jag såg efter den; och dervid fann jag mitt pass, På det att, om jag blefve gripen, jag icke skulle ådraga den vännen, som förskaffatsmig det i sittseget namn; någon olägenhet, ref jag sönder det i små bitar och kastade dem i hafvet. Sedan jag gjort detta, öfverlemnade jag det papperet, som jag först söktj. till kaptenen; och sade, I Här är, invisningen på edra penningar! Tack, farväl, och förlåten mig Med dessa häst yttrade ord sprang jag upp på stranen. Besynnerlig.werkan af. den dualitet jag. rex dan omnämt! Ett ögonblick förut var jag betagen af den mest ursinniga fönvillelse; och ij det påföljandesgatrjagiprof på! ensklokhet dch försigtighet, som kunde ha gjortheder åt den mest kallblodiga, menniska. , Till en sådan grad misstrodde jag dessa sjömän, att jag, hellre än att bli qvar,Hos-dem, med. vett ach vilja blottstälde mig för den största fara; och likväl,när jagsyskildes: från dem, hade jag medvetandet att jag gjorde dem orätt, och bad. .dem om förlåtelse. TRETTIONDESJETTE KAPITLET, Det var nästan med en känsla af glädje som jag hoppade ur båten upp på den san