Article Image
Ringholm hade icke sett att slag utdelades, mens hört Isberg gråta och beklaga sig. Isberg, ehuru synbarligen illa sjuk, hade måst begifva sig in uti Windschen och biträda de förhyrda malajerna att förrätta det tunga arbetet att från pråmarne hissa upp sockerkorgarne. Styrman Amrosius, som tyckt det vara synd om gossen, hade, edan kaptenen gått i land, sagt till Isberg: Sätt lig att hvila; vi ska nog varsko dig då gubben komner. Angående ett föregående uppträde, då Isberg blef slagen med en spak berättade Ringholm: Brosren hade fattat den 3 alnar långa björkspaken, som begnas uti spelet då ankaret upphissas, och dermed slagit Isberg. Ringholm yttrade på framstäld fråga: Åh ja, spaken är bra tung; det behöfs ej tai mycket, för att icke ett slag af en sådan ska kännas. fsberg hade, sedan han blifvit slagen för bröstet med spaken, spottat blod samt för Ringholm visat sitt bröst, hvarå då synts en större blånad. Fjorton dagar derefter, sedan fartyget varit utiisjön, hade Brogren ropat upp Isberg, som låg sjuk i skansen, och i stränga ord befalt honom gå upp till segels och göra fast. Isberg häde invändt: Goa söta kapten. jag orkar ej gå upp till segels, ty jag faller bestämdt aer, jag orkar ej hålla mig fast. Denna invändning hade af Brogren besvarats med örfilar, så att blod frustat ur näsa och mun på Isberg. Isberg hade hostat hela nätterna samt då han öfver sin sjukdom beklagat sig och yttrat: Det var med spaken som mitt bröst blef förstördt,, hade hav ulltid tillagt: För Guds skull tala icke om något för gubben, ty han, som är så ilsken på mig, kan då slå ihjäl mig Då Isberg slutligen, när fartyget varit nära hemmet, forslats till käjutan och fått bättre mat och vård, hade han värit så svag, att han måst bäras dit. Såsom ett bevis på Brogrens råhet och barbariska beteende under sjöresan, berättade Ringholm: Kaptenen har ett riktigt behof at itt få prygla, han brukade hålla på 3 ä 4 gånger pm dagen, ty annars var han ej nöjd. Då en al vesättningen visat, att hän utaf misshandling fåt! ena axeln blåslagen, hade kaptenen fattat ett tillhygge och yttrat: Bravo, jag skall måla den andre lika Regnvattnet, som upphemtades från det tjärade och oljade kajuttaket, brukas merändels använlas till tvättvatten. Kapten Brogren hade förklarat utt det luktade så illa, att han dermed icke kunde tvätta sina händer; men deremot hade besättningen tvungits att använda det vattnet, som kaptenen försmådde att tvätta sig med, att dermed koka kaffe. ärter och annan mat. Dessutom hade Ringholm att förtälja mycket om kapten Brogrens hårdhet och elakhet i al mänhet mot besättningen och särskildt vid ett tillfälle mot Ringholm sjelf. Berättelsen härom öfvergår nästan det troliga. På utresan erhöll R. befallning att i sin egenskap al timmerman verkställa något arbete i kajutan. Undei det han höll på dermed, råkade han i delo med kaptenen, som genast med en rotting började rappa på Ringholm allt hvad han förmådde. Denne vek undan; men då Brogren följde efter, ryckte Ringholm: slutligen rottingen ur handen på honom. Detta jemte Ringholms erivran om Brogrens orättvisa förfarande retade naturligtvis denne, och då vreden alldeles tog öfverhanden, nappade han åt sig hvad som låg närmast. till hands, såsom han alltid brukade göra, och rusade på Ringholm, som, oaktadt han sökte afvärja huggen, at en hammare erhöll tvenne. slag i hufvulet och ett på armen; men nu beröfvade Ringholn honom äfven detta vapen. Brogren fick nu tag i en annan rotting — han hade häraf ett rikligt förråd, hvaraf besättningen kom i daglig erfarenhet — och begynte piska på Ringholm; men då denne befriat honom äfven från denna, grep Brogren i sitt till vildhet-stegrade tillstånd till en närliggande yxa och riktade dermed ett slag emot Ringholms hufvud, hvilket denne lyckligtvis afvärjde, dervid han likväl träffades i ena armen. Slagets häftighet kan bedö: mas deraf, att, oaktadt yxan var alldeles förbrukad och till följd deraf ytterst tväreggad, R:s kavajzoch underkläder likväl genomträngdes, och han erhöll ett icke obetydligt sår... Nu fann Ringholm rådligast att söka komma ifrån Brogren, sedan ham ryckt ifrån honom mordvap-et, och gick upp ur kajutan samt bort till några akterut varande kamrater: För dessa omtalade han den behandling han rönt, och under det han höll på härmed, närmade sig Brogren, som under svordomar och hotelser fortsatte att med en tredje rotting slå Ringholm; och då denne visade sig liknöjd för dessa slag, tog Brogren till kraftigare medel ock tilldelade honom med knuten hand ett slag i ansigtet, så att Rizgholm blödde. Ringholm gick nu för-ut, och då Brogren följde efter äfven dit och fortfor att rappa på med rottingen, tog Ringholm äfven denna, den tredje, ifrån Honom. Härefter gick Ringholm ner i skansen och kaptenen akterut. Då Ringholm, nerkommen i skansen, märkte blod rinna ur det sår han erhållit å armen och att hufvudet var ömt, gick han till kaptenen, som nu var nere i sin kajuta, och begärde läkemedel och förbindning. Brogren kallade ned honom, bad honom sitta ned och lät gifva honom ett glas vin. Detta, menade Ringholm, skulle innebära ånger öfver hans våldsamma beteende; men dermed var vanligtvis föga bevändt, ty kaptenen var straxt derefter ika hård och omedgörlig. Ringholm yttrade: Om jag icke väjt, så hade han slagit ihjäl mig, ty han frågar icke efter hvad han får fatt uti, och det var lycka att jag fick undan yxan, ty slagen riktade han alltid mot hufvudet; ebaru jag afvärjde dem. Brogren hade yttrat: Om jag hade en pistol laddad, så skulle jag skjuta dig. Brogren hade under exekuiotnen utropat: Akta dig att ta emot ditt befäl, ty du vet att jag har rättighet att tukta. Kapten Brogren, allvarligen uppmanadeatt erkänna hvad han låtit komma sig till last, kundd dock härtill icke förmås. Han mindes icke hva som vid uppträdet mellan honom och Ringholm förelupit mera in att han endast till sjelfförsvar mot R., som hotat sin befälhafvare med yxan, användt våldsamma medel, ehuru han ingalunda gått så långt som denne uppgifvit. I öfrigt vidhöll Brogren att neka för allting. Under tillopp af så många åhörare som sessionsrummet kunde rymma, fortsattes i dag kl. !, 4 e m. förhöret. Till en början justerades Ringholms vittnesberättelse, hvarefter förhör börjades med jungmannen Leverin, hvilken i går anlände hit till sta: den. I morgon skall redogörelse lemnas om hvad som ytterligare förekommit. LANDSORTS-NYHETER,

26 juli 1858, sida 4

Thumbnail