a OA AL varande stunden, måste ha blifvit bemärkt af hvar och en af mina läsare. Oron i mitt hjerta och i mitt sinne hade väl röjt få synliga tecken, men mina själsrörelser hade endast blifvit dämpade; de hade arbetat plågsamt och starkt under denna isskorpa. Den stund måste oundvikligen inträffa, då dessa bittra känslor skulle utbryta och, likasom den fysiska verldens förfärliga islossningar, förstöra och förhärja mitt förnufts område. Detta var den femte natten jag hade tillbragt utan sömn. Under de fyra dygnen, jag varit undangömd, hade jag varit i en oro, som är vanlig hos personer, hvilka under sådana förhållanden, som naturligen kräfva omedelbar handling, äro dömda att förblifva passiva instrumenter i andras händer. Nästan under alla timmar af dessa tröttsamma dagar och nätter gick jag fram och tillbaka, ut och in i den lilla kammaren, som hade blifvit mig anvisad. Knappt någon stadig föda hade gått öfver mina läppar; jag var för mycket hjertngslig för att äta. För att uppehålla mina srafter drack jag emellanåt litet hvitt vin, -luru väl jag kommer ihåg det lilla. borået, på hvilket fogliettan och glaset stodo, Ae tarfiga, besynnerliga möblerna, och deux sällsamna mystiska taflan, föreställanäe madonnan, om hängde ofvanför sänger.. Mm belägenhet ar långt ifrån säker; det största lappri kundeöra alla våra försigtighetsmått fruktlösa;bvarje iber i mitt hjerta spratt af ångest vid tanken vå skilsmessan från min mor, hvartill kommo smärtan och sorgen öfver att, ehuru oskyldigt, ha varit orsak till min bror Camillos arrestes r.ng, och det i en stund, då arresteringar ofs are egde rum än frigifvande. Tillika var ag orolig för många kära vänner och förandsbröder, hvilka redan voro fängslade, elri fara att när som helst bli det. Men alla dessa stridande tankar och bekym