att draga tillbörlig nytta af de öfriga, utan äfven sjelfva befolkningens uppehälle och tillvaro. Men det är isynnerhet med: denna rikedomskälla, som den största misshushållning egt rum, och detta ej blott från de enskiltes sida, utan äfven i följd af statsmakternas välmenta, men ovisa förordnanden. När regeringen för något mer än trettio är sedan bes!öt att uppmuntra koloniseringen och bebyggandet af detta vidsträckta land, som, med undantag af kuststräckan, varit från urminnes tid nära nog en ödemark, synes hon hafva utgått från den besynnerliga föreställning, att den norrländska jorden, likt den nordamerikanska, blott behöfde afdelas och upplåtas åt den enskilta företagsamheten, för att ombildas till odlade, bördiga fält. Det olika klimatet och den än mer skiljaktiga jordmånen togos icke i betraktande, och i stället för att befrämja nybyggens anläggning endast på de fläckar, der odlingsbara marker finnas, det vill sägai granskogstrakterna och utmed floderna, samt låta allt det öfriga vara skog, stäld under behörig hushållning, har man låtit den så kallade afvittringen blindt framgå från kusten ända upp emot fjellen, antingen jordmånen varit sämre eller bättre. De menliga följderna af detta okloka system äro så många och så stora, att endast en total brist på statsmannainsigter hos de styrande kan förklara afvittringsväsendets fortfarande i sitt närvarande skick. Då man vid nybyggenas utstakande icke hufvudsakligen gjort afseende på möjligheten att uppehålla dem genom åkerbruk och boskapsskötsel, utan jemte en ringa del odlingsbar jord tillagt dem vidsträckta skogar; så har nybyggaren för sin utkomst funnit sig hänvisad till de senares afverkning; och då man icke ens haft den omtanka att vid nybyggenas upplåtande föreskrifva ett med skogarnes bestånd förenligt hushållningssätt, hafva åbpernha nedhuggit all den skog de kunnat föryttra, hvartill frestelsen varit så mycket större, som de 1400 (säger: ett tusen fyrahundra) sågqvarnar, som Norrland innehåller och af hvilka en del äro ångsågar, öfverallt och till höga pris efterspana tjenligt råämne. Det handlösa sätt, på hvilket staten:således under namn af nybyggen upplåter ofantliga skogssträckor till förödelse, i stället för fruktbara marker till uppodling, har gjort dessa nybyggen till föremål för spekulation af ståndspersoner, till och med af norrmän och -andra utländningar, sedan dessa numera, tvärtemot ständernas vilja, tillåtas innehafva fast egendom i Sverge, utan att vara svenska medborgare. Dessa ståndspersoner, och äfven åtskilliga af allmogen, öfvergifva nybygget, sedan de -genom skogens nedhuggande förvandlat detsamma till en ödemark, och äro icke förhindrade att på annat ställe förnya samma affär., Sålunda hafva på 25 år efter afvittringsväsendets början ensamt i Wesierbottens län 22 nybyggare, 6 kronotorp och 12 lägenheter blifvit öde lemnade. Och ännu flera hemman finnas, hvilkas egare väl ännu bebo desamma, men, derigenom att de förstört eller till afverkning på vissa år föryttrat sin skog, kämpa med den yttersta fattigdom, förorsakad dels af skogsbrist och dels af den försämring jorden undergått i följd af skogens borttagande. Emellertid är det icke blott författningens oklokhet, utan äfven bristande tillsyn öfver dess rätta tilämpning, som gör det norrländska nybyggesväsendet till ett skogshyggeväsende. Såväl 1820 års författning rörande afvittringen i Jemtland som 1824 års stadga angående afvittringsverket i de norra länen in-. nehöll, att all odlingsbar jord skulle till hemman och nybyggen indelas; men att den till odling odugliga jorden skulle kronan behållas. Dessutom bestämdes huru stor areal som, efter markens beskaffenhet, skulle till hvarje helt hemman afsättas. Dessa föreskrifter har man till den grad ringaktat, att af de nio millioner tunnland, som i Jemtland blifvit afvittrade, mer än 8,500,000: blifvit upplåtne till enskilte, ehuru den odlingsbara jorden (inrösningsmarken) endast bestigit sig till 479,000 tnnnland, samt att kronan endast erhållit 393,000 tunnland, ehura afrösningsmarken, som icke kan användas till annat än skog, utgjort 4!, millioner tunnland: Dessutom har man, i stället för ,500—3000 tunnland, som hvarje hemman :skulle kurna erhålla, tilldelat somliga ända till 35,050 och 38,000 tannland. På samma sätt har man framfarit i det öfriga Norrland, utom i Westerbottens län; der man åtminstone hittills låt kronan erhålla större areal än den sop; blifvit indelad till hemman. Då man nu vet; huru den enskilta skogen skoningslöst förnärjas ej blott genom afverkning till föryttring, utan äfven genom svedjande samt en illa ordnad tjäruoch pottaskebränning m. m., så kan man icke annat än anse för en lycka, att denna bedröfliga afvittring ännu blott omfattar 188 qvadratmil at det vidsträckta landet, och att en återgång till sundare principer skulle kunna rädda mycket. y En af de män, som bäst känt Lappmarkerna, naturforskaren L. Leestadius, har Jängesedan visat, att uppodlingar endast på vissa trakter af Lappmarkarna kunna ega rum, och landshöfdingen i Westerbottens län bar bekräftat detta i ett utlåtande af den 13 Januari 1838, hvaruti han bland annat säger, att skogarne i Norrland för det mesta bestå af. så-. dana jordarter, som icke under något vilkor eller med hvilka uppoffringar som helst kunna til åker och äng beredas., Det är äfven bekant, att skogen i de nordligaste delarne af Norrland behöfver 200 och i de svdligare 150 år