ehuru vågorna, häfde sig hotande omkring oss, var det tydligt att all omedelbar fara var öfverstånden, Kaptenen återtog sin förra plats bredvid mig och vinkade åt Spalatro, hvilken satt trumpen och tyst på bottnen af farkosten, dit han hade fallit, att återvända till sitt arbete. Han lydde med den surmulna uppsynen hos en hund, som fått stryk: af sin herre. Detta oroliga uppträde förorsakade en plågsam känsla af tvång hos oss. alla och gaf en bestämd form åt de misstankar, hvilka blifvit väckta hos. mig vid mitt första inträde på kuttern. TRETTIONDEFEMTE KAPITLET, Dagen förflöt ledsamt under en för sinnet plågsam enformighet, om än kropp och själ voro i ett friskt tillstånd. Åt mig gaf den tid att sysselsätta mig uteslutande med mina många ämnen till sorg och fruktan. När aftonens skuggor utbredde sig öfver oss, började den känsla af otrefnad, hvilken plågat mig hela dagen, att öfvergå till någonting mera bestämdt oroande. Mitt hufvud var ;rännande hett, det bultade i mina tinningar, .om om de ville söndersprängas, konvulsiviska rysningar skakade min kropp, min sjuka mbillning framstälde alla slags fantastiska och upprörande taflor, vid hvilka mina tankar fäste sig med dyster envishet. Förgäfves bjöd jag till att resonnera med mig sjelf — förgäfves bjöd jag till att bortjaga dessa spökande demoner, vidunderliga skapelser af en förvillad hjerna, Jag hade helt och hållet förlorat allt välde öfver mig sjelf. Men för att man måtte förstå huru jag blifvit bragt i detta tillstånd utan någon tillfyllest verkande anledning, ses dan jag lemnade Genua, måste jag med nåra få ord gå tillbaka till det förflutna. Mitt passiva förhållande -ända ifrån Iden sätten, dåjjag skulle arresteras, till dennär