Aftonbladet – 23 juli 1858, sida 2

bli er till -nyttan, skref hon, i den nya och ovissa ställning, hvari ni kommer., Jag besvarade brefvet -med ord, tagna ur . mitt innersta. hjerta, tacksamt: och ömt, men jag afslog penningegåfvan, förmälande, hvad som var sant, att min far. och morbror Giovanni -försett. mig med en summa vida öfverstigande mina behof. bad Lilla att icke glömma min rekommendation vid vår skilsmessa för dem af mina olyckskamrater, : hvilka torde vara i den ställning, att de behöfde penningehjelp. Jag anhöll äfven, att hon icke skulle anse mitt afslag såsom stolthet eller harm: Jag ville behålla börsen och ett af guldmynten till minne af henne. Tre dagar åtgingo att-uppsöka och finna någon. som vore villig: och egde förmåga att föra mig ur landet; äfven med visshet att få en rund summa för denna tjenst. Sedan ett pass under ett falskt namn blifvit mig förskaffadt, några andra mindre svårigheter blifvit öfvervunna, och-de få beredelser för min beqvämlighet, hvilka min farliga belägenhet medgaf, blifvit verkstälda, kom, sent på eftermiddagen den tredje dagen, den person, hvilken hade åtagit sig att säkert landsätta mig på franska kusten, till mig med ett knyte:sjömanskläder, ty detta var den förklädnad, som blifvit vald. Han sade mig, att det hade blifvit öfverenskommet emellan honom och hans besättning, att vid. någon fara, — antingen af upptäckt eller blott misstanka, — skulle jag utgifvas för en engelsk gentleman ute på en fiskeriexkursion; för att bestyrka detta påstående skulle passande kläder och redskap lägSR båten, med hvilken jag skulle fara ombord. Denne man, befälhafvaren på fartyget, och hvilken jag härefter alltid skall kalla kaptenen, förtjenar några få ords beskrifning. Han var en reslig, solbränd, vacker karl, omkring trettio år gammal, med en rikedom af svart hår och dito polisonger; han skulle. ha sett särdeles bra ut, om han icke häde skelat med ena ögat, Hela hans person, röst, ställning