Aftonbladet – 23 juli 1858, sida 2

a TT AT AT nå kamp, som förestår mig! Tänk på min stackars mor, Lillal Hon lutade ned hufvudet i sina båda händer 3 hon tog af mig det löftet att jag nästa morgon skulle skicka Alfredo till henne, på det: hon måtte få några underrättelser om mig. ; Gud välsigne er, Lilla! Kom för min skull ihåg mina många olyckskamrater! Många af dem behöfva hjelp. t Hon hade gått till dörren. Hon vände sig om till mig; en rysning genomfor henne; hon sade: Ack, Lorenzo! Detta är mer äa en elak dröm. Jag uppfångade ljudet: Farväl, -.Lorenzo — och hon var borta, min stackars Lilla. Få timmar derefter lemnade jag hemmet, för att taga min tillflykt hos Santinas äldre syster, som var gift med en genuesare och bodde i det folkrika Quartiere di Pre. För att öka sina inkomster hyrde de ut några af sina rum åt handtverkare och daglönare, och vi ansågo deras hus såsom ett ställe der en ny hyresgäst troligtvis icke skulle ådraga sig uppmärksamhet. eller väcka. misstanka. Det förskaffade mig derjemte ett säkert medel till kommunikation med min familj genom Santina, som plägade ofta besöka sin syster. Jag visste att jag kunde lita på deras trohet, och jag beslöt således att uppchålla mig hos dem tilldess nödiga mått och steg för min flykt kunde bli vidtagna. Jag skall icke säga något ord om smärtan vid afskedsstunden. Menniskohjertat är sannerligen ett besynnerligt konstverk, emedan det kan uthärda sådana stötar utan vatt brista. TRETTIONDEFJERDE KAPITLET. Under loppet af första dagen sedan jag undangömt mig emottog jag ett bref och en börs fyld med guld, båda ifrån Lilla. Brefvet var långt och mycket rörande; hon erkände deri uppriktigt alla sina fel emot mig och bad om min förlåtelse; hon begärde, att jag till tecken deraf skulle emottaga de penningar, fibon skickade mig. Det torde kunna