Aftonbladet – 22 juli 1858, sida 2

den ömhet, -hvarmed Gud begåfvat ett modershjerta, styrka och trösta mig. Allt hvad hennes högst bedröfliga erfarenhet kunde ingifva henne för mitt framtida lugn och trefnad gjordes stilla och skonsamt. Jag märkte, att hon. stoppade i min börs hela den lilla summa i guld, hon innehade, och att, ihågkommande till och med min vana att röka, hon gaf mig elddon. Småsaker! Men bevis på en mäktig sjelfbeherskning hos en mor i sådan belägenhet. Ack! Fruktlösa omsorger! ty en stackars fånge fick icke inneha några penningar, pipa, röktobak eller cigarrer. Allt hvad som på minsta sätt kunde skänka honom någon trefnad blef honom obarmhertigt fråntaget. På hennes uppmaning förtärde jag en brödskifva och ett as vin, och derefter satte vi oss ned bredvid hvarandra för att afvakta utgången. Stunder af sådana djupa tankar och rörelser lemna sällan rum åt utvärtes demonstrationer. Vi blefvo icke länge lemnade i ovisshet. En: stark ringning -påporten skrämde oss snart. ; Mod, min mor:! utbrast jag och slöt henne i mina armar. Pröfningens stund är kommen. Hon slet sig ur min famn, kastade sig på sina knän framför en bild af madonnan med Kristusbarnet, och utropade med rörande ifver: Bevara åt mig. O! bevara åt mig denna; men. nu och alltid ske Guds viljal Så snart vi kommo ut i salen, hade min mor återfått sin lugna, värdiga hållning: Gamla Catharina, utom sig af förskräckelse vid. åsynen af det oväntade och ovälkomna besöket, smög sig sakta och långsamt till vår sida. Santina deremot, oförskräckt, med djerfva; skarpt blickande ögon och utspända näsborrar, stod rak framför de två poliskommissarierna, hvilka voro något litet framom fyra karabinierer. Jag sjelf, min mor och min yngste bror stannade midt emot dem; den djupa, hotande tystnaden afbröts endast af de osammanhärgande orden af en bön, som Catharina mumlade fram, För så