Aftonbladet – 22 juli 1858, sida 2

har redan sagt att. också han var advokat) hade, genom något oförklarligt slarf, blifvit skrifvet i stället för mitt. Som han alltid varit främmande för våra komplotter, var ingen allvarsam fara att frukta för hans skull, om än han blefve qvarhållen i fängelse tilldess misstaget med namn blefve utredt. Denna betraktelse samt min mors vältaliga, ehuru stumma böner tillslöto min mun och förmådde mig att låta saken ha sin gång. Min brors sofrum var längst inne i öfre våningen; hån hade icke hört något buller och sof lugnt när min:far, åtföljd af den yngre polistjenstemannen och två karabinierer, gick in till honom och bad honom stiga upp. Oaktadt den stränga bevakningen öfver dem, lagade min far att han, med några få i hast uttalade ord, underrättade honom om det misstag, som för närvarande skulle kosta honom hans frihet, ; Camillo åtlydde villigt anmaningen, lemnade fram alla sina papper, i Hvilka han visste att ingenting fanns, som kunde anklaga honom, och gick, med lättare hjerta än hvaraf fångar i allmänhet kunna berömma sig, i fängelse i mitt ställe. Jag vill här nämna. att han. satt der mycket längre tid än vi anat. Några månader förflöto verkligen innan hap försattes i frihet. Denna tilldragelse bade till fullo väckt min mors uppmärksamhet på de faror, som hotade mig, och påföljande morgon talade hon med mig — 0, så enträget! Hon förestälde mig huru dåraktigt det vore att bli-qvar i Genua efter hvad som händt; att det vore att sätta sig emot Guds vilja, hvilken hade .förblindat mina fiender för-att rädda mig;. att hvad jagansåg såsom min pligt emot mina kamrater i fara och olycka icke borde låta mig förbise hvad jag var skyldiglen redan tillräckligt pröfvad mor och mina öfriga anhöriga. Hennes skäl, men ännu mer de tårar och böner, hvaraf de understöddes, hade redan ill en viss grad rubbat imnitt beslut, när morror Giovanni inträdde, hvilken till min mors vöner och föreställningar bifogadelisina egna.