Aftonbladet – 21 juli 1858, sida 3

nen; men då han fann sig häftigt förföljd, sprang han ut i sjön och simmade till ett engelskt skepp, som låg der för ankar. En annan af våra vänner tog gift, då han var nära att bli gripen, och lemnade blott ett lik att bortföras. Försänkt i de dystra tankar, hvilka-väcktes af dessa sorgliga händelser, tog jag af åt den gränd, som ledde till gatan San Luca, (en af. de smalaste samt mest besökta under dagens lopp, men temligen ödslig om aftnarne: och nätterna), i afsigt att gå förbi Banchi. Under de sista fem minuterna hade jag hört: steg bakom mig, men icke gifvit akt denpå;, intilldess envisheten hos min förföljare, liwil-. ken höll lika steg med mig, antingem jag gick fort eller långsamt, började väcka mina misstankar. Angelägen att förvissa mig; om huruvida det verkligen var någon soma förföljde mig, vände jag mig hastigt Om; mem likväl icke nog fort för att hinna att få fatt på eller ens se en skymt af min förföljare, hvilken tycktes ha försvunnit. Ja gick vidare, nu med spänd uppmärksarnhet, och när jag hann fram till Piazza San Giorgio, såg; jag en grupp af folk stå der, hvilken jag fann bestå af fyra karabinierer och två pexsoner i civila kläder. Så snart jag blef varse dessa karlar, föll det mig in att de lurade på mig; jag tänkte att min timma hade slagit; dock förväntade: Jag icke att bli gripen på stället, ty dittills: ade man intet exempel att någon b.fyit arresterad på öppen gata. Hvad Jag ansåg såsom säkert var att dessa karlar s) . ye vara vid vårt hus nästan lika så snart som jag sjelf, förievclaktlat ma at; bemäktiga sig min person. e läto mig v igen gå förbi utåt att tilltalå och ölet Ne CrForts, följer.)