Aftonbladet – 21 juli 1858, sida 2

RED EEE hade svårt sårat den andre, var ett steg lägre i grad än han, hvilket betydligen försvårade hans belägenhet. Då han under förhören märkte detta, beslöt han att draga fördel af ett förtroligt meddelande, som hans kamrat, i en öppenhjertig stund, hade lemnat honom, för att yrka, om icke stafflöshet, åtminstone mildring i straffet. Han uppgaf derföre, att hans kamrat tillförene gifvit honom betydelfulla vinkar om ett hemligt samfund, hvartill han — den sårade kamraten — hörde, och att han tillbjudit angifvaren att deri bli intagen. Jag öfverlemnar åt läsaren att föreställa sig allt hvad i följd af denna angifvelse gjordes med den anklagade segeanten för att förmå honom att bekänna. Han var en behjertad man och höll i början ut både mot löften och hotelser. Nu tillgreps ett nedrigt knep, lika så gammalt som sjelfva despotismen, men som sällan förfelar sin verkan å obildade själar. För honom upplästes fa!ska vittnesmål, som sades vara afgifna af hans förtroligaste vänner, hvari de oförbehållsamt och skoninslöst anklagade honom, och derefter sades till honom: -Se nu! Förtjena menniskor, hvilka ha så liten aktning för er, att ni skall uppofra er för dem? Den stackars: karlen fastnade på kroken och afgaf en fullständig bekännelse, uppgaf namnen på alla le personer, han visste, och äfven några som: nan endast misstänkte att höra till föreningen. (blånd dessa senare var min bror, hvilken ham lera gånger sett i Vittorios rum, och hvars namn han händelsevis måste ha uppsnappat. Man föreställe sig en jägare, förföljande em räf och plötsligen. befinnande sig midt emot en bjön. Regeringen var, vid detta tillfälle, precist i samma predikament. Den hade funnit mer än: den forskat efter. Sjelfva armen, len styrande maktens palladiurm och statens pålverk, var på en förfäragde vidd undermi