Aftonbladet – 20 juli 1858, sida 3

FORT ORG OMG SLBEASSUCK SLyrpores yttre bh vattnet. han hela dagen fått släpa med fötterna i Di Konstapeln Holmström blef nu förekalla. er början afgaf han enahanda berättelse om om: som kapten Brogren, men allvartigen erinrau . klara han med ed skulle bekräfta sina uppgifter, för tand iTolmström: Åh nog kan jag tala om förhål. 7 f y jag, som seglat med i rogren i fem år, ha in mycket stryk af honom — jag bör väl bäst k: å honom. Han hade sjelf vid ett tillfälle under -esa, hvari Isberg deltog, blifvit af Brogren hugge näsan med ett stämjern samt med en jernnage. hufvudet, hvilket haft till följd att han fyra dagar vurmigt tillstånd måst ligga till sängs. Uti det a Busch afgifna vittnesmål, ehvad det rörde Isberg, instämde Holmström till-alla delar; tilläggande på råga om huru Brogren bemött öfrige af besättningen: Timmermannen Ringholm hade under resan vait sysselsatt med att uti kajutan verkställa snickarewrbete, men då detsamma icke blifvit verkstäldt till nöjes åt kaptenen hade kaptenen fattat en grofrotting och slagit Ringholm. Denne hade då ryckt rottingen från kaptenen, hvilken ännu mer ursinnig öfver Ringholms yttrande: det duger ej att slå migv fattat en hammare och tilldelat Ringholm ett djupt hål i hufvudet, och då Ringholm derefter äfven ryckt åt sig hammaren, hade kaptenen fattat en ysa och huggit Ringholm i armen, Ringholm hade slutligeu sprungit upp på däck, men förföljts afskaptenen, hvilken deck, ehuru blodet sipprade från Ringholm, fortsatt att slå honom med rottingen. En annan af besättningen vid namn Wibom hade vid ett tillfälle skött rodret. Wibom, en ung gosse, hade för ett ögonblick släpt rodret, hvaröfver kaptenen blifvit till den grad ursinnig, att han, som var sysselsatt att med en knif putsa sina naglar, stuckit knifbladet i armen på gossen. Ångrande sitt dåd, hade han derefter infört honom i kajutan och förbundit honom. Gossen Isberg hade ständigt klagat öfver, att sedan han fått slagen af spaken, han aldrig haft någon helsa mer, men ofta bedt kamraterna att ej tala om hans yttrande för gubben, ty då, hade Isberg yttrat, . skommer jag säkerligen icke vid lif hem. Holmström hade sett att Isberg, efter det han fått slaget med spaken, spottat blod. Isberg hade nätterna igenom hostat hårdt och icke haft sömn. På framstäld fråga förklarade vittnet: Gossen ville nog arbeta; men se, kaptens lynne, då han är ond, är så svårt, att han ej kan styra sig sjelf., Matrosen Hellmans vittnesmål instämde äfven till alla delar med de förut afgifne, tilläggande: Det var icke så litet emellan som stryk vankades. Kapten Brogren, efter hvarje särskilt vittnesmål förekallad och delgifven detsamma, förklarade slutligen: Jag är så förvånad, att jag icke vet hvadi jag skall säga, ty allt är historier. Slutligen erkände Brogren, att han med hammaren slagit Ringholm i hufvudet, men endast för att freda sign, Ät Wibom blifvit stucken i armen vore sannix 5 NeRen det hade skett med ett pennknifsblad. Då Brogren slutligen uttryckte sin förundran öfver att icke åtal genast vid hemkomsten väcktes, geamälte häradshöfling Carlstedt, att gossen först å sim dödsbrad, och sedan han förnummit sig icke mera kunna, komma ut till sjös, afgifvit en fullständig berättelse om orsaken till de-åkommor som förkortat hans, Nit. Kapten Brogren, tillfrågad om sina legmadsomstäindigheter, uppgaf att han vore född år 1825 uti BjöruInnda socken i Södermanland. År 1852 hade han blifvit befälhafvare å skeppet vAnka Charlatta. Sistl år hade han utrest som befälhafvare ä briggen Svalanp, tillbörig härvarande grossbundelsfirman Lovån g komp. ! Å För flera vittnens hörande uppsköts målet tills om fredag e. m, dertill det af professor Cederschjöld och doktor Nyman förda obduktionsprotokoll skulle infordras, och dervid kapten Brogren vid hemtningsäfventyr ålades inställa sig. Brogren förbjöds att tills vidare iemna staden, —— Kocksgossen Lars Axel Larsson, 18 år gammal ock från Torps socken i Westmanland, föll i förgår vid Munkbron af våda i sjön från slupen Stjernan, skepparen A. J. Ekholm från Westerås, samt omkom. — Sjömannen Johan Nilsson, tillhörande besättningen på skonerten Åugusta, förd af kapten Kullberg, har i förgår, då han var sysselsatt att vid Slussen fastgöra en båt, fallit i sjön och drunknat. — Eldaren Gustaf Hafdell på ångfartyget Sveav drunknade i förgår f. m, under badning i sjön i närheten af egendomen Svindelsvik.,. På e. m. anträffades liket. Westerås. den 15 Juli. Hemmansegaren Anders Larsson i Schedvi by, Wester Schedvi socken, ihjelslog den:21 Juni på morgonen med en såstång sin 72-åriga moder Carin Andersdotter och lät derefter genast begrafva henne, med uppgift att hon vådligen omkommit. Genom vittnesbörd af tvenne: pigor, som voro åsyna vittnem till dråpet, blef emellertid brottet uppdagadt, och Anders Larsson, som redan afgifvit fullständig bekännelse, är i häkte inmanad. — Sundsvall den 14 Juli. Att-en listig och svekfull fånge ofta lurar en godtrogen bevakning, är en gammal erfarenhet, som förliden söndag vann ny bekräftelse, då gravören Stenbom, häktad för delaktighet i stölden hos konsul Bänsow, helt oförmodadt skilde sig från sina yrkesbröder på Länshäktet. Ehuru försedd med jernbult på ena toten, hade han dock funnit tillfälle att oförmärkt afsåga den fjettrande länken i densamma, och då ham för något lofligt ärende utsläptes på gården, bit han bulten falla och begaf sig osedd ut genom: por ten, i hvilken nyckeln Kirer varit qvarsittande. Troligen har han nu begifvit sig uppåt vestra orterna och torde ej så lätt kunna ertappas. M — Från Randers i Danmark skrifves: Omsider har det lyckats förhörsdomaren, kanslirådet Kampmann, att förmå den förhärdade gerningsmannen till det under sitlidne vår föröfvade mord på en svensk sjenstflicka vid namn Karin Boosdotter till bekämnelse. Mördaren är en svensk tjenstedräng, Ola Berggren, från sämma trakt i Sverge som den mörlade pigan, med hvilken han lekt älskarep. Hahbs. oevekelsegrund till den förfärliga gerningen har, öuligt hans afgifna förklaring, icke varit någon annan: in att flickan under senare tiden skall hafva varit mindre vänlig emot honom och sagt, att hom ville, hem till Sverge till en der efterlemnad älskare, med hvilken hon i fjol sommar hade en liten oenighet, som nu var bilagd, men som då föranledde henne att taga tjenst här i landet. Sedan Ola Berggren annandag pingst på aftonen gått henne till mötes på vägen mellan Holbekgård och Udby och narrat henna; till att lemna stigen och gå med honom ned mot fjorden, gaf han henne först med knuten hand ett par slag i hufvudet, så att hon afsvimmade, hvarpå han strypte henne med sitt strumpeband, tog så de: penningar hon häde sig och släpade henne derpå. ut i fjorden till ett ställe, hvarest hon följande dagen blef funnen af en fiskare. LANDSORTS-NYHETER: Upsala den 17 Jwi. Med den 13 3oli upphörde regnandet fullkomligt, så att mam härstädes från och med den 14 dennes haft en molnfri himmel samt den för höstslottern och grödan mest gynsamma väderlek. För att döma efter utseendet och