Ht ONGRKhorst sr öppnade diskussionen. Djurens likäsger menhiskahs egenskåper berodde såväl på an 1 pföstrån, och det vore svårt att argöra böra hänföras till ena eller ändra idan. afseende .å .hornboskapen hade man i synnerhet .tyå egenskaper att hålla sig till, mjölkproduktionen och köttafkastningen. Alldenstund ännu ej vore fullständigt utredt hvilkendera af dessa egenPers hufvudsakligen berodde på race eler eller utfodfiåg, uppmanade tal. de närvarande att genom utbytande af sin erfarenhet verka för denda frågas utredande. 7 Å Sedån ordföranden i denna sektion; hr Arrhenius, anmodat hr Nathhorst att med sin rika erfarenhet elf bidraga härtill, uppträdde professor Lundberg, som tyckte att frågan i allmänhet kunde besvaras sålunda, att formen beror af. racen och materien af djurens vård och utfodring. . Ehuru; br ; Nathhorst häri instämde, ansåg han dock landtmännen af denna allmänna sats hafva alltför liten ledning: Racen eller formerna kunna visserligen väl stå.tillsammans. med både. mjölkoch köttjafkastningen, men också med blott endera. De förmer, som för mjölkafkastning anses betecknande, äro Högst Obestämda och olika. De förköttafkastningen deremot meta säkra. I Englånd, der denna senare afkastning mest afses, under det mjölken endast betraktas såsom en bisak, fästar man mest afseende å tormernas symmetri och synnerligast vid tecknen till god nutrition och respiration. Således granskas der hufvudsakligen djurens bröst och bäcken. Då lifsunktionerna hos djur, som i dessa hänseenden visat utmärkta, naturligtvis måste vara i god ordning, tyckes. det falla af sig sjelft att dessas mjölkafkasting äfven borde vara riklig; men detta är icke alld fallet, . Blott det har man med säkerhet funnit, tt tecknen till rik mjölkafkastning ofta låta förena g med dem till köttproduktionen. Så t. ex. har man bland: Shorthornsracen, som mest användes till slagt, funnit kor, som lemnat ovanliga mjölkqvantiteter.. Den åsigten tyckes emellertid vara temligen allmänt delad, att mjölkafkastningen mera beror af djurens uppfostran, äfven om man dervid ej kan frånkänna anlagen en icke obetydlig vigt. Hvad hbeträffar våra Tandtbrukare, som vänligen fästa äfseende ivid både mjölkoch köttafkastningen, så vore det åledes högst angeläget att finna anlag för dettal: ubbla ändamål. Särdeles önskvärdt vore, att åt dessa F nlag, som genom olämplig uppfostan lätt kunna bortkämmas, egnades mer omsorg i och för deras utbildande. Talaren. hade med kor af friesisk: race jort .den erfarenheten, att starkt fodrade qvigor blefvo storvexta men dåliga mjölkkor; deremot då kalfvarna; efter stark utfodring första året, sedermera släpptes. på någorlunda magert bete, der de dock utan svårighet kunde föda sig, så uppnådde de isserligen icke samma storlek som de förra, men blefvo goda mjölkkor, Hr Hjalmar -Nathhörst gaf företräde åt en annan sats än den af hr Lundberg anförda, neml. att racen bestämmer anlagen, utfordring och vård dessas utveckling. Sålunda måste man, för att bibehålla t.ex. Shörthorusracen i den vunna formföradlingen, gifva mödrarne starsk utfordring. . Detta vore äfven förhållandet. med hästar får och svin. Iögenting kan lättare förderfvas såväl hos menniskan som djuren än anlagen, således är i fråga om kreatnr icke racen det enda väsentliga; ad sättet för deras utfordring och skötsel liger mycken vigt oeh svårighet, i det man dervid har att undvika både Scylla och Carybdis och akta sig för såväl en alltför stark som en alltför Hjugg utfodring. Hr De: Märe. åberopade såsom stöd för hr Nathhorst den :äldres: uppgifter, att äfven han (hr De Mare) gjort försök med friesiska kör, hvilka fingo afkomlingar, som oaktadt. bästa utfodring icke liknade sina föräldrar. Hr Lundberg anmärkte, att detta väl också kunde hafva sin grund deri, att en generation -terde utgå innan. djuren hinna acklimaliseräs. : Hr Kyhlberg hade gerna önskat ett speciellare svar :på def framstälda frågan, men insåg huru svårt det vore att afgifva ett sådant. Äfven talaren trodde sig Ikväl hafva iakttagit, att köttet hos dju-J. ren mest beror åf deras race, mjölken deremot mest ;på anlagens utveckling genom ändamålsenlig utfo dring och vård. Grefve Beckfriis ansåg lika med hr Lundberg, att racen icke så lätt förändras, hvarpå arabiska och öländska: hästar. lemna; exempel. De försämras visst genom. dålig behandling, men förlora icke sinä karakteristiska kännetecken. Hr-Nathhorst sir lemnnade några : ytterligare upplysrängair angående sättet: att behandlade uppväxande krekturen för att af dem: erhålla den bästa vinst af såväl kött som mjölk. Enligt talarens åsigt böra då första året starkt fordras, men icke instängas, utan. utsättts för sol och luft, samt derefter utsläppås på magert men icke för knappt bete. Sedan qvigan en gång kalfvat, bör hon erhålla klöfverbete. På detta sätt erhålles en god mjölkrace, som också lätt antager fetma och blir goda slagtkreatur. — Sedan derefter ännu några talare yttrat sig, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med några af de föregående, beslöts att de nu gjorda anföranden skulle intagas i protokollet. Tjugoförsta frågan: Då olika åsigtör finnas, huruvida bildandet af konstanta boskapsracer, eller förädling af de möjligen redan inöm landet befintlige, bäst befordras genom användandet af utländska racedjur eller genom så kallad inafvel, så frågas: hvilketdera, med hänsigt till våra klimatiska och lokala förhållanden, må anses vara det lämpligaste ? Sedan ordföranden. lemnat åtskilliga upplysningar: rörande de i riket befintliga stamholländerierna med olika, fränimande boskapsracer, samt omnämt att på enskilta egendomar äfven finnas utmärkta kreatursstammar, förr inkomna från utlandet och sedermera naturliserade, yttrade sig: Presidenten Åkerman, som betviflade att denna fråga kan med bestänidhet besvaras. Stamholländerierna hade dock, enligt insändarens åsigt, gjort en ovedersäglig nyttta, i det de infört utländska djur och derigenom i väsentlig mån höjt den låga ståndpunkt, hvarpå de inhemska boskapsracerna förut befunno sig, i det nemligen begäret väcktes äfven hos den enskilde att förbättra sin boskapshjords beskaffenhet. Detta har också i större eller mindre nål lyckats, och saken bar åtminstone haft den fördelen attyhos allmogen åstadkomma håg för förbättringar äfven af de inHemska racerna. Talaren ansåg således nyttigt att man frampginge på båda banorna och vinnlade sig såväl om bildandet af nya hoskapsracer somförädling af redan befintliga Hr Nathhörst s:r fann sig såsom föfeståndare för stamholländerierna uppmanad att yttra sig rörande denna? fråga och: lemnade åtskilliga upplysningar angående de införskrifna boskapsracerna, af hvilka Ayrshire-raeen tvifvelsutån visat. sig såsom den för värt land i-allmäniket bästa, Vidare sökte talaren: visa skilnaden mellan att öfverföra: en hjord och att; förädla den;j-och anförde: såsom exempel huru: man il. senare: afseendet i England gått: 4 alla de. engelska racerna äro ger rg sålunda räknar shörthornsrascen