Aftonbladet – 19 juli 1858, sida 2

STOCKHOLM -den 19 Jul, Uti Svenska Tidningens Tördagsnunimer finner man en insänd artikel fed öfverskrift Om affall från Sverges lutherska statskyrka. Redaktionen har. vid .dess.införande icke ansett sig behöfva afgifva. en särskilt reservation emot.de från..dess-egna åsigter afvikande meningarssom derutiuttalas, enär bladet så nyligen upprepat dessa städse hysta åsigter. Ehuru vi för egen del icke funnit lämpligt följa samma metod;nemligen att under form af Insändtslåta i vårt: blad predikas läror stridande emot hvad vi, anse rätt vara, viljal vi ingalunda vid detta tillfälle uttala oss öfver denna af. Svenska Tidningen här ådagalagda -och i afseende på sekundära frågor ofta berömvärda sliberalitet, utan -öfvergå nu till sjelfva artikeln. Om vi se oss föranlåtna att emot densamma yttra några ord, sker detta ingalunda i någon fåvisk afsigt att söka omvända den värde författaren till vår opinion; ja vi ämna icke ens företaga en sådan omvändelseprocess med den af honom här begagnade:signaturen JNerfel, som måhända rät: tare borde ha skrifvits nerfeL. Vår afsigt har blott varit att i-en vigtig fråga upptaga till besvarande: hvad deromvcklart och ohöljdt yttrats;, från den yttersta kyrkliga högerns sida och af en man, om hvilken med; fullt skäl kan sägas, att, likasom -restaurationen: ultras vore mera konungska än -konungeni han Visar sig mera högkyrklig än de högvördiga sjelfva. Det är nemligen bekant, hurusom de senare, då frågan vid sista riksdagen afhandlades, med-högst,få undantag förklarat sig icke önska landsförvisningsstraffets bibehål: lande. Sådana åsigter eller .konsiderationei; äro för -den -aktningsvärde artikelförfattaren fullkomligt främmande. Med en ridderlig öppenhet, förklarar ban rentut samvetstvånget vara vår statskyrkas lifsprincip, då han säger. att om landsförvisningspåföljden för affall ifrånistatsreligionen afskaffas, så är och med letsamma evangelisk-lutherska läran : såsom statsreligion: afskaffad samt endastqvarstående såsom en, kristen: sektbekännelse. Vidare heter det, att landsförvisningens afskaffande skulle ånyo gifva Sverge till spillo under det kato!ska: religionsoket; men att påföljdensbibehållände innebär för svenska folket ett skydd emot politiskt och andligt mörker och förtryck. : Slutligen förordas ett noggrannt öfversättande på offteiell väg af: 1781 års religionsfribetsstadga, för att derpå införas i någon aktad utländsk, helst officiell tidning, i ändamål -att för. utlandet ådagalägga huru vi i sjelfva verket redan ega all nödig religionsfrihet. : Vi vilja ej här ånyo upprepa.det så många gånger-:bevisade, -nemligen den i ögonen fallande moraliska obefogenheten, djupa rättsvidrigheten och i längden fullkomliga otilllämpligheten af detta straft, hvilket redan försätter våra domare i det pinsamma valet emellån samvete och sundt. förnuft å ena sidan och:en lagbokstaf .å den andra, hvarvidsde, måste gifva.företräde åt. det senare alternativet..-Vi. vilja: blott, i likhet med författaren, betrakta reformens följder för statskyrkans Hvaruti. skulle väl nu den förfärliga kyrkorevolution . bestå, :-som författaren. förmenar sjelfnödvändigt böra följa på affallsstraffets borttagande? Egde kyrkan icke i alla fall sin. rätt. att. besätta tronen oeh alla. civila embeten: uteslutande :med i: sina:.. medlemmar? Blefve härigenom någonting rubbadt i-hennes författning, hennes domäner, hennes, tionden; hennes medelst ett upplyst presterskap. på folket verkande inflytande? Eller tro hennes andliga och verldsliga målsmän verkligen,. att detta inflytande står i oskiljaktigt. sammanhang med det sträfthot, söm hon lånat af den borgerliga makten, ehuru fullkomligt. främmande för begreppet af en protestantisk kyrka? Anse de då, statskyrkan vara ett slags korrektionshus, der man :får .tillträdegenom födseln; men :hvarutur man icke onäpst-afviker; en Kärantänsinrättning, söm: bör: omgifvas med vakt, på det ingen smitta måtte inkomma? Vi kunna: ej . för vår del:så betrakta kyrkan, lika litet söm vi kunna dela författarens åsigt att den af svenska: presterskapet städse ådagalagda grannlagenhet att ieke göra proselyter inom de främmande i riket tolererade kyrkornas, områden är öfverensstämmande med rättvisans och samvetets föreskrifter. Vi anse tvärtom en sanningens förkunnare böra vittna om sanningen, och derföre: icke undandraga sig att, då det utan förargelse kan ske, likväl endast med andliga medel söka föra. äfven främmande religionsbekännare till sanningen, om och när försynen lemnar honom tillfälle dertill. Företrädesvis är det likväl haus åliggande att söka med kärleksrik förmaning och egen föresyn bibebålla sin egen hjord inom fårahuset. Men härtill. fordras i sanning. någonting helt annat äh förbudssystemets anlitånde, hvilket endast gör en kyrkastationär, då man vill låta hennes tjenare sitta alldeles stilla med strafflagen på ena. sidan; och:-kyrkordningen på den andra, och låta folket komma till sig i stället för att sjelfva gå ut bland folket. Den religlösa jäsning, som uppkommit i sinnena, skulleej bli vå!dsammare, utan snarare verka välgörande, ifall -man ville. megifva trihet.inom det område, der frihet högst ärvaf nöden. Den täflan, mot hvilken författaren hyser så stora: farhågor, skulle: komma att -verka. väckande och stärkande på vårt presterskap, och kyrkan, långtifrån. att blottställas för farorna ar en revolution, kunna motse en för henne ganska nödig: evolution: Att sådantvarit fallet. länder. som. åtniuta.. religionsfrihet. och att