Aftonbladet – 19 juli 1858, sida 2

Med hvilken;fägnad jag drack mitt-kaffe med rostadt bröd; och begärde mera, till dess det Bestämdt nekädes mig. Hvilket eget behag I.det var uti att-än: en gång känna mig lik ett I Barn; och, bli behandlad som ett sådant! Huru J angenämt att se min mor komma och tillbjudavmig sinvarmi fören promenad; en? viss serligen mycket: kort; endäst-tillodet stora kastameträdet, icke längre, Sedefimöra ännu en promenad litet före solnedgången. Derefter aftonmåltiden och-ön.liten slummer-på soffari, och huru ljuft att vid OR rekrnder se min mor, trefligt. arbetande med sin knytnål och att höra .på Caesar, på Alfredo: eller på morbror Giovanni, hvilken ofta kom till oss och berättade. nyheter från staden. OCH sedan i säng, för att nästa morgon vakna uppfriskad och-å nyo njuta af solen och) blomstren och des gröna. ängarna och promånåderna, och sist, men icke minst, af mitt kaffe: och mitt rostade bröds s S Ack, hvilka outtömliga; källor till njutning har icke Gud beredt åt menniskan, om hon blott ville igenkänna dem; älska Honom och vara lycklig! TRETTIONDEANDRA KAPITLET: Jag kommer. nu till den smärtfullaste delen af: min berättelse. Jag känner likt en re sande, hvilken sent är ute på vägen och, när han färdas förbi ett kors, som. blifvit upprest vid vägkanten till minne af någon ryslig händelse, vänder bort sina ögon och skyndar förbi. Likaså erfar jag, vid åsynen af den. klippa, mot hvilken alla mitt lifsförhoppningar: och fröjder strandade och förgingos, en rysning ända in i hjertat; och jag nödgas skynda framåt. på Flera månader hade förflutit) och vårt underjordiska arbete-hade: fortgått-med jettesteg. Huru kunde det ock vara annorlunda med