Aftonbladet – 17 juli 1858, sida 3

vissa, i några trakter städse förekommande sjukdoti vidriga födoämnen kan anses såsom ef orsak till VI mar. (Forts. följer.) RETRO 7; (Insändt.) Några ord om studhetsläran, i dess förhållahde å till qvacksaiveri ock apoteksväsende. I Tilltalad af den välsignelsebringande uppmärk het, som, efter seke dvala, nu äter bö pånyttfödas, till insigt om behoi tf omtanka åt den allmänna hel vi inflytelser redan fö: s inom många liserade länder (England, Fran e, Belgien m. fl). borde det äfven vara på tiden för den tänkande allmänheten ibland oss att icke längre göra sig döf för detta, till hvarje menniskas gagn så önskvärda syfte, eller fortfara med att förråda sin okunnighet om den med naturvetenskapernas stigande odling uppkomna läran om allmän sundhet (2Hygiene publique,) Men att denna lära, tyvärr, blifvit hos oss alltför mycket förbisedd, skall ingen vid närmare eftersin;) nande. vilja förneka, ej heller att, om någonsin en bättre insigt deri skall kunna bana sig väg till en större allmänhet, för att vinna mera vidsträckt gehör och omsider, på öfvertygelsens väg, äfven praktisk tillämpning, det är en tvingande nödvändighet att till en början söka. utrota mången inbiten fördom: skoningslöst afkläda och blotta ett oblygt charlataneri — upplyfta och sönderslita denna flik af mörkrets och barbariets slöja. Med året 1847 kan man säga, att en ny epok inträdde uti den allmänna sanitetsläran. Samtidens most bildade och samvetsgranne läkare äro också ifrån den tiden ense derom, att sjukdom-och ohelsa hvarken kan förekommas eller häfvas genom att tillföra digestionsorganerna massor af piller, pulver; elizirer, mixturer e., såsom uteslutande räddningsmedel, hvaraf först i farans stund göres behof. VeI tenskap och forskning ha deremot nu anvisat, hvilka åe förderfliga orsaker äro, som böra och kunna undanrödjas, till vinnande af ökad medellifslängd, helsa och lycka inom samhällena, hvartill des. k. läkemedlen, äfven med mycken urskilning och sparsamhet använda samt erhållna af behörig godhet, i och för sig, sjelfva dock endast helt svagt och i speciella fall förmå att något bidraga. Men huru skall denna mening kunna vinna anhängare och efterföljare annorlunda än derigenom, att allmänheten i stort sjelf lär sig att fatta dess sanning, och äfven derefter, till sin egen båtnad, gör gemensam sak med den rationelle läkaren? Ins. kan, åtminstone för så vidt han varit i tillfälle att iakttaga, ej återhålla en fruktan, att hvarje enstaka be mödande för dat stora ändamålet eljest skall förblifva ganska fruktlöst, och tror fullt och fast, att hvärje annan väg blott kan medföra ett mer eller mindre lyckadt närmande; hvarföre ins. äfven önskar, att dels få anföra några grunder för sin här uttalade åsigt, dels ock hänvisa till en och annan utväg, enligt ins:s förmenande, både ändamålsenlig och praktikabel för sakens framdrifyande;. För att komma till ett godt och efterlängtadt resultat fordras väl, i hvad fall sem helst, att med full ötvertygelse, lif och värma arbeta derför? Då så är. faller det äfven af sig sjelft, att utsigterna äro rätt små för sanitetslärans tillämpning i stort, så länge den vantron ännu befinnes allmänt och djupt inrotad; att menniskor gifvas, som -på öfvernaturlig väg fått förmågan att bota allehanda sjukdomar, och att det derföre kan vara tids nog att i plågans stund öfverlemna den vanvårdade kroppen i händer på en först: kommande klok, som ofta högaktas mera i sam! ma mån det lidande subjektet rätt eftertryckligt torteras; enerveras, förgiftas och massakreras, och förundransvärdt nog, ser man dagliga exempel derpå; att äfven i öfrigt upplysta menniskor, med full tillförsigt till undergörares ofelbarhet, hängifva sig åt enähanda mördande villfarelse. samt bokstafligen sluka hela förråder af deras specifica (hvaribland peruansk guano, i förening med flytande kreatursafsöndring af färskare natur, torde vara af de minst skadliga?) . Och på detta barbariska sätt, med stöd af allmänhetens benägenhet för tron på det underbara och mystiska, förstår också en hel här af qvacksalväre — kloka käringar sochgubbar — vanligen tillika flitiga Bacchi dyrkare och tillfinnandes i alla landsändar;, att suga sin näring på bekostnad ofta nog af enjfåkunnig mensklighets framtida helsa och mången gång lif. Men huru vanhedrande och tillika förstörande detta förhållande än är för nittonde seklets i så många andra hänseenden upplysta befölkning, skall det dock utan tvifvel fortfara att hos oss ega rum så länge flertalet qvarstår på en så låg ståndpunkt af medvetande om hvad man försyndar emot sig sjelf, samhället och efterkommande, genom att, på ett obetänksamt, ofta förnuftsvidrigt sätt, äfventyra sin dyrbaraste skatt, helsän, och genom att lättsinnigt tro på möjligheten af snar återvinst (ett löfte, som alltid står till buds hos råa och rofgiriga charlataner), under en sådan behandling, som ensamt af förnuftet borde kunna utdömas. Med sådana fakta för ögonen, ej underligtsdåsom menniskovännen intages af fasa och bekymmer ech lifligt önskar, att ett bättre snart måtte inträda Förgäfves skulle likväl den rationelle läkaren ännu länge få använda hela sin förmåga och ifrigaste bemödanden till ljusets tjenst, då mörkret och barbariet ega så djupa försänkningar, såframt icke allmänha opinionen, och sedermera äfven lagstiftningen. kunna förmås att beredvilligt räcka honom handen. Ins, föreslår derföre: Att ett pris måtte blifva utsatt för författandet af den bästa och mest öfrertygande populära afhand: ling om sundhetsläran; hvilket arbete äfven bör innehålla enkla; lättfattliga och praktiskt lämpliga fö reskrifter för påkommande sjukdomsfall, der läkaren icke nödvändigtvis behöfver anlitas, samt tryckas och utgifvas i godtköpsupplaga, i ändamål att, på cU eller annat sätt, kunna blifva tillgängligt för hvarje hushåll — hvarje samhällsmedlem — hvarje skolbarn, Att i stad, som inom hvarje socken, måtte antages och aflönas — sjuksköterskor, som af vederbörande läkare utses ibland anmälda sökande, och hvilka der efter beredes tillfälle att genomgå en öfningskur: vid närmaste länslasarett, för vinnande af öfning vid sjukvård, under läkarens tillsyn. . i Att apotekarekonst måtte upplyftas till jeomubredå med läkarevetenskap; hyatföre bör stadgas: att inget må såsom farmacie studiosus å spotck antagas, met mindre än att han förut aflågt fullständig studentsamt filosofisk examen och undfått betyg. em kän. dom af grunderna vti kemi, botanik, naturlä i allmänhet (specielt sundhetslära), för att, efter af lagd apotekareexamen, vid erhållandet af privilegivir å apoteksinrättning äfven blifva tilldelad kongt. full makt såsom trotjenare, NT Samt att till protokollet vid de årliga apoteksvi sitationerna måtte bifogas en af hvarje apotekare sammanfattad och af hans samtlige tjenstgörandt biträden bestyrkt historik öfver verksamheten vit hans offiein under året, hvari bör redogöras för hvilka medicibalier företrädesvis funnit afsättning i d mån och af hvilka(qvacksalvare officinen varit anlitad, antingen genom deras personliga inställelse. eller, på grund af uthändigade notor, under hvilkt benämningar de då erhållit sina reqvisitioner af enkla och sammansatta medicinalier, (hvaraf en samlad uppgilt ifrån alla landsändar skall komma att utgöra so esrnsoskresstrOSEETA st NREERENNENEEAE SAST HEB mr rden, och hvarat me, och om icke grefve Alberto mellankommit, anmärkande att det vore nödigt att afvakta min återkomst, skulle saken ha kommit längre emellan prinsen och Anastasia, a.