tioner åt det hållet visat sig vara fruktlösa, dels i anseende till den ytterliga varsan.het, som är nödvändig vid ettså kinkigt försök, och dels i anseende till. den omständigheten, att. artilleristerna. voro. nästan allesammans piemontesare; långt ifrån sina hem, och följaktligen erbjudande intet af dessa tillfällen till bekantskap, hvilka uppkomma genom umgänget -emellan infödingar i en och samma stad. I Turin torde det måhända genom våra derstädes varande vänners tillhjelp lyckas mig genom gemensamma bekantskaper att. få. ett presentationsbref till någon officer vid den i Genua stationerade kåren, elleråtminstone någon nyttig underrättelse i det hänseendet. Min far gjorde ingen invändning emot att jag reste för att tillbringa några få dagar, såsom jag sade till honom, hos en gammal studentkamrat. Jag giek åstad och tog en plats i forvagnen, hvilken skulle afgå nästa morgon klockan sju. a TRETTIONDEFÖRSTA KAPITLET. När jag samma afton återkom från forvagnsbyrån dit min kappsäck blifvit buren, gick jag händelsevis förbi Carlo Feliceteatern. Jag råkade fästa ögat på affischen och såg annonserad Bellinis Somnambula, i hvilken en ny prima donna skulle för första gången uppträda. Det var mycket länge sedan Jag varit. .på något spektakel; jag tyckte mycket om la Somnambula, två omständigheter, hvilka, förenade med en tredje, den att jag hade ingenting bättre att göra, bestämde mig till att gå in. Huset var alldeles fullt, och det var med svårighet jag fick en plats, och: den icke särdeles treflig, på yttersta ändan af orkesterbänken. Den cherliga tarantellan i första scenen hade blifvit utförd under allmän tystnad, när dörren till en loge, venster om mig, just öfver mitt hufvud, bullersamt öppnades. Allas ögon vände sig ditåt, och -så gjorde äfven mina. Ett äldre, långt fruntimmer; med-hvita plymer på hufvudet, inträdde, följd af grefve Alberto, inledande — Lilla, Mitt hjerta spratt