förhåller detsig ock till n vissgrad med en konspiration. Sedd på afstånd oeh betraktad såsom någonting Helt, finnes ingenting mera frapperande och fullt af poesi än den mäktiga föreningen af så många viljor och krafter, satta i rörelse af en enda fjeder och banande sig väg i mörkret, genom svårigheter och faror. af hvarje slag, till den ädlaste och rättmätigaste af alla eröfringar: frihet och oberoende. Men om, ifrån betraktande af detta hela, ni nedstiger till att ge akt på detaljerna — farväl med all poesi! Allt nedfaller till. vanlig. prosa... Huru mycken egoism, huru mycken småaktighet hindrar ej driftjedrarne i detta invecklade maskineri. Sannerligen, jag försäkrar er att en konspiratörs stig icke är beströdd med rosor, allraminst konspiratörer i sådan ställning, hvari vi voro, nemligen kända af och tillgängliga för hvar och en. Jag vet ingen existens som fordrar så oupphörlig sjelfförnekelse och sådant tålamod. En konspiratör måste höra på allt : slags sqvaller, lugna hvarje art af fåfänga,allvarsamt resonnera om dumheter, känna sig plågad af tomt prat, löjligt skryt och pöbela tighet och likväl bibekålla en orubbad och höflig uppsyn. En konspiratör. upphör att. tillhöra. sig sjelf och blir en lekboll för hvem han möter; han måste gå ut när han hellre vill sitta hemma, och vara hemma när han bellre vill gå ut; han måste tala när han vill tiga, och sitta uppe när han längtar att lägga sig. Det är, säger jag, verkligen ett uselt lif. Det: har, det är sant, sina få men angenäma ersättningar: tillfälligt umgänge med höga? och sjelfuppoffrände själar; glimten af silfverranden omkring det mörka molnet och -öfvertygelsen att allt detta trälande banar vägen, tum efter tum, till ett mål, som han tror vara ädelt och heligt. Denna öfvertygelse hyste vi och den uppehöll vårt mod på vår mödosamma bana. Efter sex månaders oupphörligt arbete hade vi vunnit resultater, öfver hvilka vi sjelfve förundrade oss, Det fanns icke en enda stad af någon betydenhet i hela riket, som ej hade