brefvet, började han att utbreda sig rörande partiernas ställning i Frankrike, försäkrade, att Ludvig Filip var en förlorad man, att det gick friskt till, eto. Sedan Lazzarino sålunda förlustat sig med att pröfva mitt tålamod, gick han åter till dörren, lyssnade, såg igenom nyckelhålet och framtog ändtligen ur vecken på sin blå tröja ett bref af. så förvånande dimensioner, att jag icke kunde afhålla mig från att utbrista i ett omåttligt skratt, hvari Lazzarino af hjertans grund instämde, endast då och då afbrytande det för att fråga, om han var en karl, eller icke. Jag sade, att han var en listig sälle, och steg upp för att taga afsked. Lazzarino förnyade sina anbud att tjena mig. Om jag behöfde honom, egde jag blott att fråga efter Lazzarino vid Banchi; hvar och en kände Lazzarino. Han talade alltid om sig sjelf i tredje personen. Hans namn var Lazzaro Stella, men han kallades vanligtvis Lazzarino. Han berättade mig att hans bror Adriano, en sjökapten, snart väntades från Livorno, med en präktig brigg; han vore noga bekant med Fantasios planer och kände alltsammans om bomben. Derpå skakade vi händer med hvarandra och åtskildes. . Ett bref ifrån Fantasio, isynnerhet efter så lång tystnad, var en märkvärdig händelse, och stor var min och Ciesars otålighet att lära känna dess innehåll. Likväl, som vid den tiden, då jag kom hem, middagsmåltiden redan stod på bordet, dröjde det en hel timma, innan vi kunde instänga 0s8 i min kammare och öppna det ofantligt stora brefvet. Med skäl kunde Lazzarino källa det en bomb med brinnande tändrör. Deri var mer än nog för att spränga honom och några andra till i luften. Det innehöll: 1:o En mängd bref af allehanda storlekar, adresserade till åtskilliga personer 1 Genua, Turin, Livorno o. s. v.; de till Genua att aflemnas af oss sjelfva, de till de andra städerna att afskickas med säker lägenhet. 2:o En lång och ytterst noga detaljerad plan för ett hemligt samfund.