Aftonbladet – 16 juli 1858, sida 3

Huru många gånger efteråt har jag icke rinrat mig dessa ord och det melankoliska måleende som åtföljde dem! Nästa morgon, enligt förutgången öfversnskommelse, begåfvo sig prinsen till Turin, forza till Nizza och Alfredo till 5 ill hvilka alla ställen Fantasio hade bss med rekommendationsbref. Som Nizza rar beläget vid franska gränsen, på icke ångt afstånd från Marseille, och smuggling stor skala bedrefs längs efter kusten .mellan dessa båda orter, hade Fantasio agt särdeles vigt på att derstädes, så fort som möjligt, skulle upprättas en kärntrupp af pålitliga anhängare, villiga att emottaga och afsända sådana böcker och tryckta papper, som de kunde ha tillfälle att befordra till dem, åt hvilka de voro adresserade. Sforza, fastän fattig som en rotta, kunde icke öfvertalas att emottaga några penningar för sina reseomköstnader, hvilka Altredo och prinsen flera gånger erbjödo honom. Han sade, att han hade tillräckligt besparingar — Gud vet hvarifrån de voro — för att företaga resan, och som han hade ett eget ekonomiskt system för att resa, räckte litet penningar lång väg. Det system, hvarmed den stackaren skröt, var att resa till fots. Hans relegation från skolan hade icke allenast afstängt honom ifrån att inträda i armen, hvarill han hade bestämd lust, utan hade ock hindrat honom att lägga sig på något af de fria yrkena. Hans far, som skötte en liten egendom några mil från Genua och bjöd till att derigenom lifnära sig, saknade, oaktadt bästa vilja, medel att undert sin son i hufvudstaden; och Sforza, eburu en underoifven son, var för mycken upptagen af politik för att förmå sig att vistas på en liten landtgård, afskild från all intellektuel och politisk gemenskap. Hans enda medel till uppehälle var att för godt pris ge några ritlektioner, hvarigenom ban skördade föga; men hans lefnadsvanor voro så tarfliga och hans bebof så tå, att han lyckades att med detta lilla göra en anständig figur, (Forts.)