Aftonbladet – 16 juli 1858, sida 2

jag, till min icke ringa förvåning, dörren till den lilla tamburen utanför mitt sanctum öppnas. Var detta min första klient? Nu hördes en knackning på den inre dörren. Jag kastade genast bort min cigarr, antog en så vigtig min jag kunde i en hast och bad personen stiga in. . Som ingen visade sig, ehuru jag åtskilliga gånger upprepade kallelsen, gick Jag till dörren och fann stående der en medelåldrig, solbränd sjöman, som räckte mig ett bref. Brefvet underrättade mig att ett lifassuranskompani nyss blifvit inrättadt i Marseille och önskade få ett korresponderande hus i Genua; att brefskrifvaren, agent för nyssnämde kompani, fått anvisning att vända sig till mig, såsom en person, hvilken troligtvis vore både villig och skicklig att befordra företaget; och att undertecknad önskade att få råka mig och vidtala mig i ämnet påföljande förmiddag klockan tolf, i fall jag hade tid att på den timman vara vid Loggia di Banchi, vid den sidan, som låg vid Via degli Orefici (Guldsmedsgatan). Sådant var innehållet af brefvet, uppblandadt med många komplimenter ti!l mig och icke så få staffel. Det var undertecknadt Lazzarino. Se Och hvem är signor Lazzarino? sade jag till brefbäraren. Mannen, i stället för att svara, förde sina händer först till sina öron och sedan till sin mun, skakande sitt hufvud. Denna pantomim betydde tydligen att han var döfstum. Ett besynnerligt bref; tänkte jag, och en underlig budbärare, hvilken icke tycks kunna begå något fel genom obehörig pratsamhet. Det låg s nbarligen någon hemlighet under denna in judning. Kunde den komma. ifrån Lilla? Det var temligen otroligt att, i fall hom hade något skäl att önska att råka mig, hon skulle bestämma till mötesplats den folkrikaste delen af staden. Omnämnandet af Marseille, der jag visste att Fantasio var, ingaf mig snarare tanken, att ändamålet med. det hemlighetsfulla mötet torde vara att meddela något hemligt budskap